Fotografen berättar: Den 9 januari var det ett år sedan Magnus Hägglund förlorade sin sambo Camilla i en tragisk bilolycka. Han och de fyra barnen blev ensamma kvar i villan i Drängsmark. Inför ettårsdagen träffade jag och reporter Ebba Andersson honom och han berättade om familjens stora förlust.
Fotografen berättar: Jag träffade familjen Kotyk bara dagar efter att de flytt från Ukraina, samma dag som bomberna började falla utanför Kiev. I panik hade de kört mot polska gränsen och efter ett några dagar hade de kommit till Skellefteå. De var i chock, ledsna, trötta och oroliga - hemma i Ukraina gömde sig pappa Valentyns dotter för ryssarna i en källare. Hon hade inte hörts av på fyra dagar, men mitt under intervjun ringde hon och alla i rummet bröt ihop. Dottern blev kvar i källaren i flera veckor innan hon tog sig i säkerhet och ska där ha bevittnat när en rysk soldat sköt ihjäl grannens morfar. Oksana, Yehor och Valentyn är fortfarande kvar i Skellefteå och försöker skapa sig ett liv här, men osäkerheten kring framtiden är stor.
Fotografen berättar: En unik händelse när Rasmus Paludan talade i stan. Det var en massiv polisinsats och det märktes att Skellefteborna var nyfikna på vad som hände på Kanalgatan, men de flesta gick rätt fort och det blev en lugn tillställning jämfört med de kravaller som var i södra Sverige i början av året.
Fotografen berättar: Efter att ha läst statistik som visade att många män tar livet av sig så kände jag att det är något som det inte skrivs om särskilt ofta och något jag ville skriva om. Jag fick då träffa Mikaela vars före detta pojkvän tog livet av sig. Det var en väldigt jobbig intervju att göra och under vårt samtal var jag själv nära att börja gråta av Mikaelas berättelse. Det var modigt av Mikaela att ställa upp!
Fotografen berättar: Detta är ett klockrent exempel på att Skellefteå växer och att det flyttar hit människor från alla världens hörn. Det var intressant att träffa barnen som alla hade gått skola i olika länder men som nu går tillsammans på "IES" international school i Skellefteå, det var spännande och visade vilken kulturell stad Skellefteå blivit.
Fotografen berättar: Jag och reportern Tinika Häggström åkte till Morö Backe för att se om polisens tekniker arbetade vid platsen. När vi kom dit var de inte där, så vi började gå därifrån – men precis då kom teknikerna i en stor skåpbil.
Att fota i en sådan miljö är väldigt svårt. Jag vill inte störa poliserna när de jobbar, samtidigt måste jag göra mitt jobb för att kunna visa läsarna vad som händer.
Fotografen berättar: Det är något speciellt med att se både idrottens ljusaste och mörkaste ögonblick samtidigt. 2022 var ett år med många kval med chans till avancemang för Skelleftelagen, och jag upplevde fyra avgörande matcher på plats. Bara ett lag, Gamla stan, fick avsluta med firande. Det är förstås också tungt att uppleva den där sorgen mitt i jublet, det säger något om hur mycket en idrott kan betyda.
Fotografen berättar: Jag kom dit för att göra ett fars dagsreportage om Big Steve som blivit pappa för första gången i en ålder av 54 år, stoltheten och glädjen lyste i hans ögon under hela intervjun. Han höll i sin son under hela intervjun som jag filmade. Sedan blev det dags för foto och jag frågade om barnets mamma ville vara med också, men hon sa ”nej, jag blir inte bra på kort”. Efter lite övertalning ställde hon ändå upp och då var jag snabb med att fota för att fånga känslan de spred av glädje, kärlek och stolthet. Bilden är tagen i deras hem på Morö Backe.
Fotografen berättar: Det var en tragisk händelse vilket märktes på de grannar man stötte på. Det gick att ta på stämningen.
Fotografen berättar: Det är alltid obehagligt när bussar kanar av vägen. Den här gången gick det som tur var rätt bra, dock inte för Åke och hans grannars brevlådor, som for all världens väg. Men Norran hann delas ut innan olyckan, som tur var!
Fotografen berättar: Ofredande är ju väldigt vanligt och det är nästan mer regel än undantag att tjejer får såna bilder skickade till sig. Så jag ville lyfte tjejer och vad de utsätts för i gamingvärlden. Det är ju ett brott som polisen inte har resurser för att utreda och något som därför är extra viktigt att skriva om.
Fotografen berättar: Vi möttes utanför hennes hus i Bygdsiljum över en kopp kaffe. Hunden Khaleesi var också med. Hon pratade öppenhjärtigt om sin OCD och sorgen av att ha förlorat sina systrar i en brand som barn. Djur är en fin ingång till svåra ämnen, som psykisk ohälsa, då de har en förmåga att avdramatisera situationer. Hundarna har varit Johannas räddning.
Fotografen berättar: Jag minns när vi följde det där under våren att det tog ganska lång tid för honom och hans ukrainska flickvän Mariia att ta sig ut ur landet. Vilken lättnad det var när vi insåg att de hade tagit sig till Skråmträsk och kunde träffa dem. Det märktes på dem att de var lättade, men också väldigt uppgivna över situationen. Mariia hade nog aldrig kunnat tro hon skulle behöva fly sitt land.
Fotografen berättar: Josefin berättade nyanserat om föräldraskapet. Hur den nya rollen som mamma innebär lycka, men även en hel del stress och oro. För henne bidrog småbarnsåren till utbrändhet. Hennes vardag förändrades totalt och hon fungerade inte som tidigare. Hon förevigade då sin livslånga dröm och skaffade en egen häst, Mange. Han kom att bli hennes stora räddning och vägen tillbaka till ett fungerande liv.