Mikaela Lusikkakoski menar att inga politiker och högt uppsatta personer drar i frÄgan om psykisk ohÀlsa.
Det Àr en sen höstkvÀll 2018 och den första snön har fallit. Mikaela Lusikkakoski sitter tillsammans med nÄgra klasskamrater och pluggar i LuleÄ. Hon avbryts av att telefonen ringer. I andra Ànden undrar Marcus bror om hon har haft kontakt med expojkvÀnnen, vilket hon inte haft den kvÀllen.
SÄ inleds den mardrömslika kvÀllen nÀr Mikaela förlorade sin före detta pojkvÀn. De hade brutit upp tvÄ veckor tidigare efter nÀrmare Ätta Är tillsammans.
â Jag var 13 Ă„r nĂ€r vi blev tillsammans, vi vĂ€xte upp med varandra, berĂ€ttar hon.
Mikaela, som drömt om att bli fysioterapeut, hade sökt utbildningar och blev antagen vid LuleÄ tekniska universitetet.
NÀr hon under kvÀllen Àven blev kontaktad av andra anhöriga i Marcus familj kÀnde hon att nÄgonting inte stod rÀtt till.
En skolkamrat skjutsade henne frÄn LuleÄ till SkellefteÄ dÀr hennes pappa mötte upp och de försökte ta sig fram i snöovÀdret.
I höjd med BjurtrÀsk fick hon ett sms dÀr avsÀndaren undrade hur lÄngt de hade kvar till MalÄ. DÄ sköljde en stark oroskÀnsla över henne.
â DĂ„ förstod en del av mig att det var illa, berĂ€ttar Mikaela.
â Under hela kvĂ€llen var det som att jag hade en realistisk Mikaela pĂ„ ena axeln och en orealistisk pĂ„ den andra. En del av mig förstod att han var död medan den andra höll fast vid att han kan vara vid liv. Hoppet Ă€r verkligen det sista som lĂ€mnar en.
De sista mÄnaderna hade Mikaela sett en förÀndring i pojkvÀnnens beteende.
â De sista veckorna jobbade han jĂ€ttemycket, dĂ€r kĂ€nde han att han gjorde nĂ„got bra. Dagarna innan blev han gladare, nĂ„got som Ă€r en tydlig varningssignal pĂ„ att nĂ„gon bestĂ€mt sig för att avsluta sitt liv.
Men Mikaela kunde aldrig ana att det skulle fÄ en sÄdan tragisk utgÄng.
â Det kom som en chock, det var ingen som förstod hur allvarligt det var. Det har varit en kombination av jĂ€ttemycket skuldkĂ€nslor samtidigt som den logiska delen av mig har tĂ€nkt att jag gjorde vad jag kunde.
Mikaela Lusikkakoski önskar att psykiska sjukdomar fÄr lika stor plats i vÄrden som fysiska sjukdomar.
Drygt 100 mord sker varje Är i Sverige, enligt siffror frÄn Brottsförebyggande rÄdet. Om man multiplicerar den siffran med 12 sÄ fÄr man antalet personer som vÀljer att avsluta sina liv i Sverige Ärligen. Det Àr tre personer per dag, eller en person var Ättonde timme. Men försöken Àr betydligt fler.
Under 2021 dog 1226 personer till följd av suicid. Kvar finns anhöriga med en saknad som inte gÄr att mÀta.
à ret efter Marcus bortgÄng gick Mikaela en kurs som arrangerades av Suicide Zero. DÀr betonades vikten av att prata och vÄga stÀlla frÄgor till nÄgon som mÄr dÄligt.
â Det Ă€r en myt att om man pratar om suicid sĂ„ vĂ€cker man den björn som sover, sĂ€ger hon.
Bara nÄgra timmar innan Marcus avslutade sitt liv hade han sökt vÄrd och fÄtt recept pÄ antidepressiva lÀkemedel, men dÄ var det för sent.
PÄ 1177 vÄrdguiden kan man lÀsa att en biverkning under insÀttningsperioden av antidepressiva lÀkemedel kan vara att personen under de första veckorna kan uppleva ett sÀmre mÄende.
â Det har varit en sĂ„dan enorm frustration och jag har varit sĂ„ arg pĂ„ vĂ„rden. Han bad sjĂ€lvmant om vĂ„rd, men blev hemskickad. Det kĂ€nns inte som att de ser helheten. NĂ€r man vĂ€l söker hjĂ€lp och fĂ„r svaret att man mĂ„ste vĂ€nta i flera mĂ„nader sĂ„ kan jag tĂ€nka mig att det blir en hopplöshet.
Mikaela Lusikkakoski startade i samband med expojkvÀnnens bortgÄng en insamling till förmÄn för Suizide Zero som drog in drygt 145 000 kronor.
Kort efter Marcus bortgÄng startade Mikaela en insamling i Marcus namn till förmÄn för Suicide Zero. Insamlingen genererade drygt 145 000 kronor.
â Jag har lagt mycket fokus pĂ„ att finnas dĂ€r för de andra anhöriga och fixa med det praktiska. Det har nog varit mitt sĂ€tt att bearbeta sorgen.
Mikaela berÀttar att hon under sina tonÄr gÄtt mycket i terapi av andra orsaker och att hon fÄtt bra verktyg att hantera sorg och sina egna reaktioner i olika situationer.
â Det har hjĂ€lpt mig sĂ„ mycket efter Marcus bortgĂ„ng sĂ„ jag har inte kĂ€nt behov av professionell hjĂ€lp.
âDet Ă€r en myt att om man pratar om suicid sĂ„ vĂ€cker man den björn som sover â, sĂ€ger Mikaela Lusikkakoski.
En annan sak som hjÀlpt Mikaela mycket Àr fysisk aktivitet.
â TrĂ€ningen har jĂ€ttestor betydelse för mig och jag Ă€r glad att jag bara efter nĂ„gon vecka lyckades ta mig ut, annars tror jag inte att jag hade kunnat hantera det lika bra. Det kan rĂ€cka med en promenad.
Efter Marcus bortgÄng har Mikaela trÀffat kÀrleken igen.
â Jag trĂ€ffade en ny pojkvĂ€n ganska snabbt, för mig var det nĂ€stan viktigare att han fick trĂ€ffa Marcus förĂ€ldrar innan han trĂ€ffade mina och nĂ€r de hade fĂ„tt trĂ€ffas kunde jag slĂ€ppa in honom. Det har varit jĂ€tteviktigt för mig att han ska bli accepterad i den hĂ€r situationen.
Hennes nuvarande pojkvÀn Àr och har varit ett stort stöd för Mikaela.
â Jag har alltid varit duktig pĂ„ att prata om Marcus, och det Ă€r viktigt att han alltid fĂ„r vara en del av mig.
Mikaela berÀttar ocksÄ att hennes och Marcus familj har kommit varandra nÀrmare efter Marcus bortgÄng.
â Jag tycker att det Ă€r viktigt att se vilka bra saker som har kommit ut av det hĂ€r ocksĂ„. Jag har aldrig kĂ€nt att Marcus förĂ€ldrar lagt nĂ„gon skuld pĂ„ mig. Utan att de förstod mitt beslut att flytta till LuleĂ„ och utbilda mig. Jag Ă€r jĂ€ttetacksam över det.
Mikaela berÀttar att hon hade svÄrt att Àta och sova under de första veckorna.
â Jag funderade om det var vĂ€rt för mig att fortsĂ€tta leva. Jag var verkligen pĂ„ botten, sĂ€ger Mikaela.
BÄde hennes egen familj och Marcus familj har varit ett stort stöd.
â I början ville jag vara mycket sjĂ€lv i vĂ„r gemensamma lĂ€genhet. Min familj ville inte att jag skulle vara det, men sĂ„ hĂ€r i efterhand var det mitt sĂ€tt att hantera sorgen, att fĂ„ göra klart i lĂ€genheten, packa ned hans saker och rota i papper och se hans underskrift.
1226 personer valde att ta sitt liv i Sverige under 2021. 11 av dessa var barn under 15 Ă„r.
Mikaelas rÄd till andra efterlevande Àr att tillÄta sig sjÀlva att göra saker som man mÄr bra av och omge sig med mÀnniskor som fÄr en att mÄ bra.
â Jag tror inte att man ska tĂ€nka att andra förvĂ€ntar sig att man ska dra ner rullgardinen. Utan att vĂ„ga fortsĂ€tta leva. De som gĂ„tt bort finns alltid kvar och lĂ€mnar alltid nĂ„got fint bakom sig, sĂ€ger Mikaela.
â Han dyker upp i mitt huvud varje dag, det kan vara nĂ€r jag anvĂ€nder nĂ„gon av hans saker eller tittar pĂ„ tv och ser reklam för nĂ„gon serie som vi sĂ„g tillsammans.
Mikaela tycker att det borde finnas mer kunskap inom vÄrden och att det finns mycket att förbÀttra. Hon har svÄrt att se att psykiska sjukdomar kommer fÄ lika stor plats som fysiska sjukdomar. Men hon önskar att det blir sÄ.
â Precis som med allt annat sĂ„ Ă€r det högt uppsatta som mĂ„ste ta beslut om hur pengar och resurser ska fördelas. Det finns inga politiker och andra högt uppsatta personer som drar i det hĂ€r tillrĂ€ckligt, menar hon.
Mikaela menar att vĂ„rdpersonal mĂ„ste vĂ„ga stĂ€lla frĂ„gan: âHar du nĂ„gon haft tankar pĂ„ att ta ditt liv?â Och att inte vara rĂ€dd för att fĂ„ ett ja pĂ„ den frĂ„gan.
Mikaela Lusikkakoski kommer ursprungligen frÄn MalÄ men bor och arbetar som fysioterapeut i GÀvle.
Hon brukar sjÀlv stÀlla den frÄgan i sitt jobb om hon ser signaler. FÄr hon ett ja pÄ den frÄgan sÄ kan hon se till att de fÄr hjÀlp.
â Det hĂ€r Ă€r en livshotande problematik, man mĂ„ste kunna signalera och larma om man ser att nĂ„gon mĂ„r dĂ„ligt.
Mikaela sÀger att man sjÀlvklart aldrig fÄr göra nÄgot mot nÄgons vilja men tycker att man mÄste lÀgga extra tid pÄ att hjÀlpa dem som mÄr dÄligt.