Många ungdomar vittnar om att det tar lång tid att få hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin.
1990 skrev Bo Runeson sin avhandling om suicid hos unga efter att ha intervjuat anhöriga och närstående till unga som dött i suicid i Göteborg.
– En stark upplevelse var att många efterlevande var benägna att prata om sin son eller dotter, det var lätt att få kontakt. I många fall hade de efterlevande inte insett att det var så stor risk för något så drastiskt som ett självmord, så många var i chock, berättar Bo Runeson.
Vad gäller bakomliggande orsaker vid självmord berättar Bo att en grupp var unga människor som gått igenom separationer och som inte haft någon uttalad symptombild av psykisk sjukdom. En annan grupp hade utvecklat en depression och kunde inte hantera situationen. Några hade inte förstått att de led av depression och inte heller anhöriga.
Bo berättar att det var ganska tydligt när han intervjuade efterlevande att det hade funnits möjlighet att förhindra självmord bland dem som mått dåligt en kortare tid.
– En fjärde grupp var unga män med psykossjukdom som varit sjuka i några år, som varken hade arbete eller fungerande relationer och var beroende av sin ursprungsfamilj. Ytterligare en grupp var unga som hade ett missbruk av alkohol eller droger och ibland låg det en personlighetsproblematik bakom, och att de var mer impulsstyrda och obalanserade i konfliktsituationer, där sedan ett självmord ändå inträffade mycket överraskande, berättar Bo.
Vi läser oftare om kvinnors psykiska ohälsa än om mäns, trots att självmord är vanligare bland män. Hur ser du på det?
– Det är en paradox och beror nog på att kvinnor är mer benägna att vända sig till sitt nätverk medan unga män har lite sämre förmåga av att hantera impulser och aggressivitet och en sämre förmåga av att ta vara på sitt sociala nätverk i en krissituation, och dessutom väljer mer riskabla metoder. Det är framförallt detta som gör att det är dubbelt så vanligt med självmord bland män generellt.
Självmord är vanligast bland män i ålderspannet 25 till 44 år samt i spannet 45 till 64 år. Men självmorden har samtidigt minskat mest i den ålderskategorin de senaste 30 åren. Självmord är fortfarande den vanligaste dödsorsaken bland unga i åldrarna 15 till 24 år. Även självmordsförsöken är flest bland unga.
– Fler män i medelåldern har gått igenom kriser som handlar om både yrkesliv och privatliv. Medan unga har fler möjligheter och förutsättningar att hitta nya vägar i livet.
Bo Runeson berättar också att det är vanligare med självmord bland män på landsbygden, medan det är fler kvinnor i städer som tar sitt liv.
– Det kan bero på att män i glesbygd har tillgång till vapen på ett annat sätt, och att män är mindre benägna att söka hjälp av professionella. Särskilt inom psykiatrisk problematik, men det är ju också svårare med tillgång till vård i glesbygd.
Vad kan man tänka på som anhörig?
– Människor i allmänhet vet inte så mycket om hur depression, ångest och psykos kan upptäckas. Däremot kan man iaktta om människor blir mer nedstämda, inåtvända, inaktiva och ibland svårare att kontakta. Då bör man ställa frågor till sin närstående och vara medveten om att depression är en allvarlig sjukdom när det gäller risk för självmord. Så misstänker man depression eller självmordsrisk så bör man kontakta sjukvården.
Bo betonar vikten av att inte låta det gå för lång tid eftersom risken för självmord då ökar.
Kan man tala om självmord med någon eller kan det ”väcka den björn som sover”? Bo Runeson konstaterar att det är väldigt sällan som människor inte vet om att självmord förekommer och belyser vikten av att våga fråga.
– Det här är ingenting som man kan hantera eller lösa ensamma i en familj utan man behöver psykologiskt hjälp.
Personer i vården ska också fråga, fortsätter han.
– Det kan man också göra som vanlig lekman, till exempel tränare eller lärare om man märker att någon drar sig tillbaka och är mindre aktiv och mer tystlåten. Inom skolans värld är det viktigt att både lärare och elevvårdsteam signalerar.
Bo berättar att preventivt arbete är en viktig del för att undvika självmord.
Bo menar att det inte är lätt för en enskild kommun att ha den expertisen och att det därför är viktigt att ha ett välfungerande samarbete med psykiatrin.
– Det går inte att ge en person som kommer med en depression en vårdgaranti på flera månader, de behöver hjälp samma kväll som de söker. Det handlar mycket om att både primärvård och psykiatri måste ha resurser så att de kan ta hand om patienter omedelbart om de får vetskap om självmordsförsök eller att någon har allvarliga tankar på det.
– När man mår så dåligt är en dag för lång tid, säger Bo Runeson.
Förutom den akuta hjälpen så är det också viktigt med en bra uppföljning.
– Det som är viktigt om man ska få en bra uppföljning efter ett suicidförsök är en snar kontakt och att man får samma person i de fortsatta kontakterna, så att det finns en relationskontinuitet.
Källa: 1177 Vårdguiden, Brottsförebyggande rådet, Suicide Zero, Karolinska institutet.