”Kom Mange, ställ dig på stubben”, säger Josefin. Utan att tveka lyssnar han och sträcker sig sedan fram för att ge henne en puss. Kärleken och tilliten mellan dem undgår ingen.
För tio år sedan fick Josefin Westergren en dotter. En obeskrivlig lycka, men med föräldraskapet kom även en ny period i livet med sömnbrist, oro och högre krav på sig själv. Hon drabbades av utmattningssyndrom.
– Jag har alltid varit en person som gillar att ha många järn i elden, men det blev för mycket.
Att ta hand om ett barn samtidigt som hon skulle sköta om hemmet, upprätthålla ett socialt liv och jobba gjorde henne sjuk. Stress är en naturlig del av livet – men långvarig stress kan skapa allvarliga skador i både kropp och själ. Det drabbades Josefin av.
Hennes minne påverkades. Hon glömde småsaker, tappade ord, sov inget och blev nedstämd. Omgivningen reagerade på att hon berättade samma saker om och om igen.
Efter ett läkarbesök fick hon diagnosen utmattningssyndrom. Den sprudlande, energiska Josefin som hon tidigare varit hade bleknat och hon kände inte längre igen sig själv.
– När det kommer till föräldraskapet kan nog många mammor känna igen sig i att man får dra ett tungt lass. En stor del av ansvaret hamnade på mig.
Sådant som tidigare genererat glädje och energi gjorde henne trött. Orken att umgås med vänner och bjuda in till middagar försvann.
– Jag kände mig till sist avskalad från omvärlden. Även om jag förstås hade min familj och mina vänner kvar kände jag mig väldigt ensam i min situation. Jag orkade nästintill ingenting.
I stallet, med Mange, stressar Josefin av och lever i nuet. ”Det finns inget bättre”, säger hon.
Hon hittade till sist strategier för att få vardagen att fungera på ett bra sätt. Men den stora vändningen kom 2020 – då hon förverkligade drömmen om en egen häst.
Quarterhästen Mange blev hennes återhämtning, bästa vän och trygga punkt för hennes utmattade hjärna.
– Han är det näst bästa som hänt mig, efter min dotter förstås. Vi byggde snabbt upp en nära relation och i dag förstår vi varandra väldigt bra. I stallet, med Mange, tankar jag energi.
Josefin har kommit till insikten att hon aldrig kommer att bli den hon var innan utmattningen. Hon får ständigt påminna sig själv om att lyssna inåt. Där är Mange till stor hjälp.
– Jag har tillåtit mig att sörja den jag tidigare var och har nu funnit en acceptans för den jag är i dag. När jag är med Mange rinner all stress av mig. Han har hjälpt mig att läka och han påminner mig om att slappna av när jag behöver det som mest.
”Mange har väldigt mycket humor. Jag får skratta mycket i hans närhet”, säger Josefin Westerberg.
Josefins och Manges kärlek till varandra undgår ingen. När hon närmar sig hagen kommer han travandes av lycka. Det starka bandet mellan dem har byggts upp över tid och tack vare belöningsbaserad hästträning kan de i dag kommunicera med varandra.
Mange kan pussas, le, dansa och mycket mer därtill på kommando. En grimma är oftast överflödig eftersom han kommer på inkallning och kan gå "fot".
– Han lyssnar på mig. Jag vill även ge samma sak tillbaka, därför har vi även tränat på kommunikationen från hans sida. Han får till exempel säga till om han vill ta en paus under ett ridpass. Då duttar han mig på foten.
Ett av Josefins favoritminnen med Mange, en varm sommardag i hagen, mule mot kind. ”Jag blir rörd när jag tänker tillbaka på den stunden”, säger hon.
Vilket är ditt bästa minne med Mange?
– En sommardag i hagen "buffade" han ned mig på marken för att sedan lägga sig bredvid mig med huvudet på min axel. Det var helt fantastiskt. Det är så han fungerar, han påminner mig om att stanna upp och vara i nuet. Han är min bästa medicin, säger hon.