Nu har turen kommit till ett parti som varit engagerat i skolan till den grad att det kan kopplas till att de överhuvudtaget blev ett riksdagsparti. Idag märks det dock inte så tydligt att skolpolitik, mer specifikt värnandet av kristendomskunskapen, en gång var partiets hjärtefråga.
Att skriva av någon annans prov
I klassrummet är det förstås inte rätt att fuska genom att tjuvkika på någon annans prov, men i politiken är det en helt vedertagen företeelse och om man kikar på den som är bäst i klassen får man bra svar. Partiets politik och det relativt grunda resonemanget som förs leder mina tankar till att visst “fusk” har förekommit då skolpolitiken togs fram.
Om man skulle lägga de forna allianspartiernas resonemang om skolan bredvid varandra så skulle det i många frågor vara svårt att skilja dem åt. Detta är särskilt tydligt för de tre partier som inte profilerat sig i frågan (vi återkommer till Liberalerna nästa vecka).
Nu tycker jag i och för sig att det är ganska positivt att de har valt att härma varandra. Det är nämligen så att många resonemang är kloka. Men det leder också till en stilla undran om varför reformerna dröjer så? Om man är överens undrar man varför de nationella proven inte är digitaliserade? Varför har inte Skolinspektionen bättre verktyg? Var är debatten om hur vi ska konkretisera läroplanen?
Nu är det dock den föreslagna politiken jag har tagit mig för att betygsätta, men kritiken ovan kvarstår.
Är bildningen i skolan hotad?
Till skillnad från de forna allianskollegorna så ägnar Kristdemokraterna rätt mycket utrymme till att prata om att man måste värna bildningsidealet i skolan. För den oinvigde låter det alltså som att svensk skola inte bygger på ett bildningsideal. Det är helt fel.
Bildning handlar, lite förenklat, om att man lär sig saker för att utvecklas som person och vidga sina vyer. Motsatsen till detta brukar anses vara yrkesförberedande utbildning.
I svensk grundskola läser vi bland annat ämnena historia, religion, slöjd, musik och moderna språk. Jag skulle faktiskt sträcka mig till att säga att det mesta av det vi ägnar oss år i svensk skola är just bildning och det är glädjande att vi erbjuder eleverna ett brett spektrum av insikter för att de sedan ska ha många dörrar öppna senare i livet.
Kristdemokraterna kan med gott samvete lägga energi på andra skolfrågor.
Bra och dåligt om elevhälsan
I motsats till de något grunda resonemangen om skolan så har partiet mer att säga om vården och det märks, på gott och ont, när elevhälsan kommer på tal.
Ett förslag går ut på att regionerna får ta över ansvaret för elevhälsan och det tror jag skulle underlätta för skolan. Idag är det ofta allt för vattentäta skott mellan skolor och till exempel barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) eller primärvården. Det problemet skulle kunna avhjälpas med att elevhälsopersonalen anställs av regionen, men är stationerade på skolorna.
Jag förstår att organisationsfrågor av detta slag inte är särskilt engagerande, men jag tror att gemensamma journalsystem och bättre tillgång till specialiserade kollegor skulle underlätta kommunikationen mellan skolan och vården.
Ett annat förslag handlar om att införa en garanti som innebär att varje elev ska ha rätt att komma i kontakt med elevhälsan inom ett dygn.
Förslaget känns dock malplacerat då ärenden av akut karaktär ska hanteras av primärvården (eller akutvården) och skolans elevhälsoteam har inte i uppdrag att hantera den typen av brådskande ärenden. Med det sagt är det förstås välgörande och proaktivt att det finns god tillgång till personal som främjar elevernas hälsa, men att införa en garanti känns inte som en särskilt lyckad lösning.
Min slutkommentar
Kristdemokraterna har inte en särskilt tydlig profil i skolfrågor och presentationen av deras ställningstaganden upplevs som aningen grunda. De konkreta förslag som finns skulle troligen bidra till en bättre svensk skola, men det känns som Kristdemokraterna var det forna alliansparti som bidrog allra minst till det grupparbete som utgör partiernas nuvarande skolpolitik.
Betyg: C
FOTNOT: Dagens betygssystem går från F (underkänt) till A (högsta betyg).
Tidigare artiklar i samma serie
Miljöpartiet - garantier, förbud och floskler
Sverigedemokraterna - kulturkriget börjar i skolan
Moderaterna – mer svenska, tydligare krav och fel fokus