Fyra mordåtalade, fyra bilar från häktet. Under två veckor i juni hölls rättegången i Skellefteå mot de fyra inlandsborna. Tre av dessa dömdes för knivmordet, den fjärde för att han medverkat till att föremål som användes vid våldsdådet eldades upp vid en grillplats utanför Malå.
Det har aldrig tidigare inträffat i den moderna kriminalhistorien inom Skellefteå lokalpolisområde att tre personer dömts för ett mord.
Det är en av anledningarna till att rättsfallet med knivmordet i Malå i februari i fjol är ett av de mest omskakande och spektakulära som inträffat i Skelleftebygden.
Malåborna Marlene Ahlqvist, 43, hennes son William Ahlqvist, 23 år, samt en tonårspojke inom en ”familjekonstellation”, som det har beskrivits, dömdes för delaktighet i knivmordet på den 30-årige mannen i dennes bostad.
Norran kunde i går berätta om de första, viktiga 17 timmarna och vilka utredningsåtgärder polisen vidtog i jakten på mördarna.
Åklagarna Linnea Hedström och Andreas Nyberg hade i rollen som förundersökningsledare ansvaret för hur polisutredningen bedrevs fram till åtalet den 9 juni i fjol.
– Det var på morgonmötet den 13 februari som jag fick de första uppgifterna kring händelserna i Malå och att jag skulle hålla mig uppdaterad om lägesbilden, men inte i rollen som fu-ledare. Att det på måndagsmorgonen togs ett beslut om en spaningsinsats mot 50-åringen var en ren polisiär åtgärd. Men senare under dagen gick jag in som förundersökningsledare och tog beslutet att mannen samma dag skulle anhållas, berättar Linnea Hedström.
Efter några dagar beslutades att även åklagarkollegan Andreas Nyberg skulle arbeta med förundersökningen.
Vid sådana här stora förundersökningar – ett spaningsmord – finns det flera goda skäl att ha två åklagare.
– Det handlar om allt från att förankra egna tankar med någon annan när det är ett så stort ärende, till att det är resurskrävande, många saker som ska diskuteras samt att man som enskild åklagare inte alltid finns på plats på grund av många andra arbetsuppgifter som pågår parallellt. Därmed blir vi också mindre sårbara, säger Andreas Nyberg.
Polisens tekniker kunde vid en undersökning av den morddömda Marlene Ahlqvists bil, på flera ställen, säkra blodspår efter den 30-årige man som knivmördades natten mellan den 12 och 13 februari i fjol. Det var ett av de tyngsta, tekniska bevisen som presenterades i tingsrätten och hovrätten.
Hur ser ni på att polisen så snabbt fick upp ögonen på den 50-årige mannen och inledde en spaningsinsats bara nio timmar efter mordet?
– Det här blev snabbt en ”snackis” i Malå, det här bråket på den privata klubben på lördagskvällen och hur 50-åringen uttryckte sig om den man som senare utsattes för våldsbrottet. Det var något som väldigt många vittnen återkom till, det var något som man hade hört själv eller fått det återberättat. Polisen fick ju snabbt in flera tips om att något har hänt, tips som var oberoende av varandra, säger Linnea Hedström.
Sammanlagt satt sju personer frihetsberövade och utreddes av polis och åklagare. Två av dessa satt anhållna en kort tid, den tredje en längre period under våren. Samtliga misstankar avskrevs mot dessa tre personer.
– Rent generellt kan man säga att det, vid den här typen av allvarliga händelser, gäller att arbeta så brett som möjligt för polis och åklagare så man inte låser sig i en viss riktning. Det gör att det kan behövas tas beslut om frihetsberövanden ifall en person kan bedömas som skäligen misstänkt, alltså den lägre misstankegraden. Där är det lika viktigt, genom dessa utredningsåtgärder, att dessa personer snabbt kan uteslutas från brottsmisstankar, säger Andreas Nyberg.
På väg tillbaka från grillplatsen vid Laggträsket. 43-åriga Marlene Ahlqvist och den 50-årige mannen upptäcktes av polisens spanare vid lunchtid den 13 februari, bara ett halvt dygn efter mordet. Utredningen visade att de åkt iväg samma förmiddag och eldat upp bevisning efter mordet.
Framgångsfaktorer som gjorde att mordet klarades upp?
– Det finns flera, inte minst den tekniska bevisningen både på brottsplatsen och hemma i den morddömda kvinnans bostad. Men en annan sak som hade stor betydelse var att den senare morddömda 23-åringen greps, anhölls och häktades. Det bidrog till att tonårspojken bara några dagar senare kontaktade polisen och erkände sin medverkan. Det gav honom ett utrymme att, eftersom 23-åringen då satt häktad, berätta vad som hade hänt den där kvällen. Vid den förnyade tekniska undersökningen av bilen hittades blodspår från offret på flera ställen, vilket också styrktes av vad tonårspojken berättat hur de satt i bilen på väg från brottsplatsen, påpekar Andreas Nyberg.
Andra saker som förde utredningen vidare?
– Polisens bild på mannen och kvinnan när de varit i Laggträsket och eldat upp bevisningen, när de syns i bilen tillsammans på väg in mot samhället. Det var ett viktigt spår att arbeta vidare på, inte minst till följd av att kvinnan inledningsvis i polisförhör inte alls ville berätta om den resan, svarar Linnea Hedström.
Åklagare Linnea Hedström påpekar att det fanns en lång rad ”starka pusselbitar” i förundersökningen, allt från den åtalade tonårspojkens erkännande om delaktighet i brottet till den tekniska bevisningen. ”Och en nära anhörig till två av de åtalade berättade vid rättegången hur en av de åtalade hade erkänt knivmordet. Jag menar att dessa uppgifter hade ett ännu högre bevisvärde än vad vanliga vittnesutpekanden normalt sett har”, säger Linnea Hedström.
Hur försvårande var det att hon undanhöll dessa uppgifter, det gjorde henna väl inte till en mördare?
– Nej, men det var något vi tog med i bedömningen. När hon först kunde beslås med lögner ville vi därefter veta varför hon ljög – och vår uppfattning var att hon ville skydda sig själv och andra personer, svarar Andreas Nyberg.
Norran har pratat med flera poliser med insyn i utredningen där det framkommer åsikter att ni åklagare borde snabbare ha beslutat att Marlene Ahlqvist skulle ha frihetsberövats, nu dröjde det fram till den 17 februari?
– Det är riktigt att det dröjde några dagar innan hon frihetsberövades, men vi måste tänka på att nå upp till en grad där personen är ”skäligen misstänkt”. Hon förhördes den 13 och 14 februari. Likaså hade det gjorts en husrannsakan och mobiltelefonen tagits i beslag så många viktiga, inledande åtgärder var redan gjorda för att säkra bevisning.
Åklagare Andreas Nyberg påpekar det komplexa i den här mordutredningen eftersom flera ledamöter både i tingsrätten och hovrätten inte hade samma uppfattning i skuldfrågan som majoriteten av domstolarnas ledamöter. Två ledamöter i tingsrätten ville fälla 50-åringen för ”anstiftan till mord”. Och i hovrätten ville två av fem ledamöter att samtliga skulle frias för mordet eftersom man ansåg att det inte exakt gick att klargöra vem som gjort vad under våldsangreppet.
– Misstankarna blev sedan tydligare mot henne efter att mobiltelefontömningarna genomförts. Jag kan så här ett år senare inte exakt komma ihåg hur tankarna gick, men jag kan konstatera att beslutet om ett anhållande fattades efter att vi bedömde oss ha tillräckligt med uppgifter för att betrakta henne som skäligen misstänkt, tillägger Linnea Hedström.
Kan du förstå om vissa poliser ville ha ett snabbare agerade?
– Ja, det kan jag förstå, men det handlar också om att jobba för att förundersökning kan drivas vidare på lång sikt. Men det var inte lika brådskande eftersom vi hade tagit hennes telefon, gjort husrannsakan i hennes hem och hon hade varit på fri fot något dygn. Det fanns ju fortfarande skäl att göra det så fort som möjligt, men det var inte lika brådskande.
Marcus Danielsson är tillförordnad chef för polisens grova brott-avdelning i Västerbotten. Han och runt 100 andra poliser, mer eller mindre, arbetade med den flera månader långa mordutredningen om våldsdådet i Malå förra vintern.
Marcus Danielsson, tillförordnad grova brott-chef vid polisen i Västerbotten, säger angående att det dröjde flera dagar innan Marlene Ahlqvist anhölls efter beslut av åklagare:
– Den här typen av polisutredningar innebär flera svåra uppgifter för ansvarig förundersökningsledare, där det görs olika bedömningar i olika skeenden av utredningen. Den fällande domen är ett bevis på att kvinnan inte hann försvåra utredningen trots att hon inte greps och anhölls förrän efter några dagar.