Efter några dagars paus återupptogs rättegången om mordet i Malå natten mellan den 12 och 13 februari.
Fyra personer – en tonårspojke, en 20-årig man, en 50-årig man och en 40-årig kvinna – åtalas för delaktighet i mordet på en man i 30-årsåldern.
Åklagaren har tidigare beskrivit att de fyra som åtalas ingår i en familjekonstellation och att det finns ett tydligt hämndmotiv till mordet. De åtalade påstår att mordoffret tidigare utsatt en av de mordmisstänkta och ytterligare en person för kränkningar.
Den femte rättegångsdagen inleddes vid nio-tiden på onsdagen.
Redan vid lunchtid, till följd av långa vittnesförhör, blev det klart att det råder tidsbrist för att få ihop schemat.
Tanken är att pläderingarna i skuld- och påföljdsfrågan ska vara klara torsdag eftermiddag, men frågan är om detta är möjligt.
Slutpläderingarna blir mycket dramatiska, inte minst om åklagare Linnea Hedström kommer att yrka på livstids fängelse för en eller flera av de mordåtalade.
Vad gäller de fyra av de kallade vittnena på onsdagen måste det vara unikt för svensk kriminalhistoria att så många närstående ombeds att vittna i en mordrättegång – och att deras vittnesmål på olika sätt placerar nära anhöriga på brottsplatsen.
Den mordåtalade tonårspojken: här var hans pappa, mamma och ett syskon kallade att vittna om vad pojken ska ha berättat om händelsen. Det var ju genom kontakt med polisen – där föräldrarna först ringde – som pojken ville erkänna inblandning, att han utdelat ett knivhugg mot offret och att han därefter lämnade bostaden (han erkänner grov misshandel).
Den mordåtalade 20-åringen och den 40-åriga kvinnan: här var ett syskon kallat att vittna under onsdagen. Denne tog kontakt i maj med polisen och berättade att 20-åringen, i samband med ett besök, berättat om sin delaktighet i mordet på den 30-årige mannen i februari i Malå. Dessutom är den 40-åriga kvinnan vittnets mamma, och vittnet placerar även sin mamma på mordplatsen.
Samtidigt innebär de juridiska spelreglerna i sådana här fall att en närstående inte är tvingad att vittna, men ingen av de fyra backade ur.
Vid 09.15-tiden inleddes förhöret med den mordåtalade tonåringens syskon. Enligt den första planeringen var det tänkt att förhöret skulle klaras av på en halvtimme men det pågick hela förmiddagen.
Vittnet fick ett stort antal frågor från åklagaren Linnea Hedström, målsägandebiträdet Linda Sundlöf och de fyra advokaterna. I rättssalen fick vittnet bland annat berätta om vad den mordåtalade brodern efteråt ska ha sagt om händelsen, om dennes delaktighet och även andra mordåtalades roll i våldsdådet.
Syskonet berättade i förhöret att det var jobbigt att vittna mot brodern och de andra åtalade personerna:
– Det här är den värsta dagen i mitt liv. Jag har inte sovit på hela natten.
När hen konfronterades med att hen i polisförhör lämnat olika uppgifter om små och stora detaljer och skeenden, blev bland annat hens förklaring att hen i ett inledande skede ville skydda sin bror, som ju erkänt att han var på platsen och utdelade ett knivhugg mot offret.
Vid 14-tiden kallades ytterligare ett närstående vittne till rättssal 1. Detta var ett syskon till den mordåtalade 20-åringen. Dessutom är den mordåtalade, 40-åriga kvinnan mamma till vittnet.
Norran kunde redan den 12 juni berätta att syskonet var kallad att vittna vid rättegången.
Syskonets bror, 20-åringen, hade vid ett besök under vårvintern berättat att han, deras mamma – alltså den mordåtalade kvinnan – samt tonårspojken låg bakom våldsdådet, men att de tre agerat på olika sätt.
– Min bror berättade att alla tre var in i lägenheten och att min mamma första sparkade eller blev sparkad, inledde vittnet att berätta.
Därefter ska 20-åringen berättat dels om att tonårspojken gick till angrepp med ett knivhugg i sidan av offret. Sedan gick 20-åringen själv till knivattack med hugg mot baksidan och halsen. Mamman ska aldrig ha använt någon kniv, enligt vad 20-åringen ska ha berättat för syskonet.
Trots en mängd motfrågor från flera av advokaterna vidhöll vittnet sin berättelse. Förutom det som skedde i lägenheten hade 20-åringen också berättat att bevisning som knivar och kläder senare brändes upp.
– Att jag kontaktade polisen beror på att jag ville att sanningen skulle komma fram, tillade vittnet.