Den som tittar på bygget från land tycker nog att det inte händer så mycket. Det sticker upp en del blå hättor, men mest är byggnationerna dolda i de stora spontgroparna.
Senast Norran var på besök var i början av juni, för att följa dykarnas arbete. Då hade ingen gjutning börjat ute i vattnet.
Men under sommaren har mycket hänt. Det gjuts nu två gånger i veckan på fundamenten ute i älven.
De två som kommit längst har blå skyddshättor av plast längst upp. Där väntar gjutning av en trekantig toppdel, sedan är de klara.
Cirka 25 betongarbetare jobbar med bron och mest tid går till att montera armeringsjärn. Det placeras massor av järn i varje form, i ett mönster som ska ta upp krafter från flera håll.
– Krafterna kommer uppifrån från brobanan, sidledes från träbockarna och uppströms från isens tryck, säger projektchef Romas Janulevicius.
Ännu en uppgift är att montera ihop gjutformarna. De görs av delar som skruvas bort efter gjutning och används igen.
Vi kliver ner i spontlådan på brostöd 4, där dykare Anton Näverlo jobbade i juni. Han monterade armeringsjärn för en så kallad tätkaka och den göts mot slutet av juni. Sedan kunde vattnet pumpas bort, och nu har även bottenplattan gjutits, den är 1,5 meter tjock.
Gjutningen av pelare har nyss börjat, den kommer att göras i tre omgångar eftersom pelarna blir så höga som tio meter.
– När pelarna är klara lägger vi grus på bottenplattorna. Gruset ska nå upp till samma nivå som älvsbottnen. Det ska varken finnas någon grop eller ännu värre, något som sticker upp, nere på bottnen.
Det ska inte finnas några oväntade fällor för den som kör båt mellan pelarna i framtiden.
Gjutningen görs alltså med högt tempo. Men sedan är det massor som fattas och frågan är om ni verkligen kan vara klara till nästa sommar?
– Dessvärre blir det svårt att hinna. Vi förhandlar med kommunen om ytterligare förlängning, säger Romas Janulevicius.
Bolagets argument är att berggrunden under älven delvis var sämre än väntat. Det blev svårt att borra ner stagen till fast berg, vilket försenade arbetet med några månader.
– Kvalitén var sämre än de geotekniska undersökningarna visade. Vi önskar nu några månader extra, säger Romas Janulevicius.
– Får vi inte förlängd tid så måste vi forcera, men det kostar pengar vilket vi skulle begära kompensation för. Dessutom innebär forcering oftast risker både för kvalitén och för arbetsmiljön.
Skellefteå kommuns ansvariga projektchef är Therese Bäckström Zidohli. Hon bekräftar att Kauno Tiltai har anmält borrningarna som en så kallad ÄTA (ändrings-, tilläggs- och avgående arbete). De begär både förlängd tid och att få ersättning för extra kostnader.
– Det är inte ovanligt att byggbolag begär ersättning om berggrunden inte var som förväntat. Det är svårt att fastslå kvalitén till hundra procent i förväg, säger hon.
– De måste nu redovisa sina extra kostnader för borrningarna och hur många timmar det tog. Det ska då jämföras med deras ursprungliga tidplan, säger Therese Bäckström Zidohli.
Förra gången Kauno Tiltai fick förlängd tid hänvisade de till bygget av pålbryggan, vilket godkändes som ÄTA.
– Vi har ännu inte slutreglerat den, granskning av fakturor och verifikat pågår fortfarande, säger hon.