Del 1: Byggdes mot alla odds under brinnande krig
Tidigt 1940-tal. Världen brinner. Sverige står utanför men lider brist på allt. Samtidigt är efterfrågan på mineralerna i Skelleftefältet stor, också från Hitlers krigsmaskineri. En linbana mellan Kristineberg och Boliden ska säkra malmtransporterna. Ett år senare står den klar, längst i världen och ett under av ingenjörskonst, logistik och, inte minst, tusentals arbetsvilliga händer. Dessutom klimatsmart, även om ingen tänkte på det då.
Del 2: Tolv miljoner ton i klimatsmart transport
Bara 370 dagar efter byggstart var linbanan mellan Kristineberg och Boliden klar, och de värdefulla malmleveranserna säkrade. Ett rekordsnabbt bygge mitt under brinnande krig. Men skulle linbanan hålla måttet på sikt? När banan slutligen togs ur drift, nästan 44 år senare, var svaret givet: linbanan var en av Bolidens bästa investeringar någonsin. Dessutom lite av en pulsåder i norra Västerbottens inland.
Del 3: Drömmen blev sann – 215 tyska busslaster på sex veckor
När malmlinbanan mellan Kristineberg och Boliden stängdes 1987, gick en epok i graven. Men redan då hade entusiaster i Norsjöbyn Örträsk börjat drömma om en minst sagt fantasifull fortsättning – att transportera turister längs en del av sträckan. Efter intensivt arbete och stöd från kommun och stat blev drömmen verklighet. I juli 1989 invigdes världens längsta personlinbana, en turistmagnet som skulle locka hundratusentals besökare.