Liz Bertholdsson Lindfors, föräldrarådgivare på Föräldrasupporten, säger att konflikter kan uppstå när man försöker få till en förändring.
Det finns en rad olika verksamheter och hjälporganisationer att söka sig till om man känner att man själv spelar för mycket dator eller om man någon i ens närhet gör det.
I Skellefteå kommun kan du som vårdnadshavare till exempel vända dig till Föräldrasupporten. Där kan man få stöd i sitt föräldraskap kring alla möjliga frågor.
Föräldrasupporten i Skellefteå har inga kötider. ”Det har hänt att vi bokat tid samma dag som någon hört av sig”, säger föräldrarådgivaren Liz Bertholdsson Lindfors.
Föräldrarådgivarna Anna Gustafsson och Liz Bertholdsson Lindfors säger att det endast har skett ett fåtal gånger att folk sökt sig till dem på grund av att ett barn har spelat överdrivet mycket dator. Det dyker i stället upp under samtalen och då rör det sig oftast om 13- till 15-åringar.
– Konflikterna uppstår när man försöker få till en förändring. Då pratar vi om vad spelandet fyller för funktion. Försöker man komma bort från något? En del har aldrig satt några gränser över huvud taget och då blir det svårt att ta tillbaka mark, säger Bertholdsson Lindfors.
Rådgivarna menar att det handlar gäller att se hela bilden.
– Om man ser familjen som ett system och tänker att barnet till exempel är orolig för sin mamma som mår dåligt, då kan det påverka hela familjen. Det behöver inte vara barnet som är orsaken men det är där som symptomen syns, säger Bertholdsson Lindfors.
Man kan få rådgivning och ansöka om stöd och behandling inom flera verksamheter inom Skellefteå kommun.
Om man behöver mer än rådgivning finns det andra verksamheter att söka hjälp hos. I Skellefteå kommun kan man vända sig till öppenvårdsverksamheten Klara. De ger stöd och behandling till personer som är 13 till 25 år gamla samt deras familjer.
Klaras enhetschef Susanna Granlund säger att de inte jobbar med några specifika fall av datorspelsmissbruk men att många av de ungdomar som Klara möter spelar mycket – och spelandet ger konsekvenser.
– Det gör att vi behöver jobba med spelandet också. Det kan vara skolfrånvaro eller konflikter utifrån en oro hos föräldrarna över ett överdrivet spelande, säger hon.
”Att söka hjälp är en styrka i föräldraskapet”, säger Susanna Granlund, enhetschef på Klara.
När datorn tagit över vardagen menar Granlund att grunden ofta ligger i relationsproblem till familjen och konflikter som uppstår kring det. Det kan även handla om svårigheter hos barnet eller föräldrarna.
– Men jag vill trycka på att relationen också är vägen tillbaka.
Många som spelar mycket dator umgås med sina vänner genom spelen. Granlund menar att det också kan vara ett friskhetstecken om man märker att det är en god jargong med positivitet och skratt.
– Jag skulle nog vara mer orolig om jag inte såg ett socialt sammanhang. Om man inte pratar med någon eller är del av något.
Susanna Granlund säger att de barn och ungdomar som kommer till Klara för stöd och behandling dock oftast inte hör till den grupp av barn och unga som spelar för skojs skull, utan i de fallen fyller spelandet en annan funktion:
– Där blir spelet en flykt från ångest, stress, social press, ensamhet, utanförskap och familjekonflikter. Ändå leder det till nya konflikter. Men jag upplever att det mest handlar om en relationslängtan både hos vuxna och barn.
Hon säger att det är en förutfattad mening att barn och unga inte vill veta av vuxna.
– När vi frågar vad de unga vill se annorlunda så är det inte sällan man får svaret att ”jag önskar att vi åt middag ihop”. Det tror ju ingen förälder är vad barnen efterfrågar. Det vi upplever är att familjerna ofta är som öar. De håller sig på sin egen kant med för lite tid tillsammans. Men bara att ha med sig att barnen vill att vi ska äta middag tillsammans... Det kan man ha tappat långt innan spelandet var ett faktum.
Många som Norran pratat med lyfter de positiva delarna som kan komma med datorspelande – såsom att man kan få kompisar över hela världen och att språkkunskaperna utvecklas.
Granlund säger att många föräldrar oroar sig över att barnen har för mycket skärmtid. En stor del av de som får stöd via Klara är så kallade ”hemmasittare” och många har spelandet som en central del av sina liv.
En konsekvens av att vara hemma för mycket är att tröskeln till att ta sig tillbaka till skolan bara blir högre och högre.
– Samtidigt beskriver behandlarna att de här ungdomarna inte vill vara isolerade. Egentligen skulle man vilja vara med i samhället i större utsträckning. Nu pratar jag om när spelandet har tagit över livet.
Susanna Granlund säger att barn och unga med npf-diagnos är överrepresenterade hos Klara men att det inte gäller alla.
Hon säger att många tappar skolgången när de går på högstadiet.
– Då är det viktigt att alla vi vuxna, både i skolan och hemma, visar att ungdomen fattas. För om du inte är efterfrågad, hur går du då tillbaka?
Hon gör en jämförelse mellan elever som är borta från skolan och en sjukskriven vuxen som är borta från jobbet.
– I jobbet skulle vi behålla kontakten, skicka hem något och träna oss tillbaka. Det tappar vi ibland med barn. Ungdomen måste känna att den fattas i andra sammanhang än i spelandet. Där blir man efterfrågad om man saknas.
När ett barn eller ungdom börjar må bättre igen syns det tydligt.
– De som är isolerade och flyr genom spelandet... Min upplevelse är att deras blickar är ganska stängda. Det finns en sorg där. Men när blicken öppnas igen är det värt allt. Det är häftigt när man ser familjer som börjar skratta ihop igen och där dörrarna öppnas.
Om man har problem med datorspel så kan pengar skapa en helt ny nivå av problematik. Personal från både Föräldrasupporten och Oden berättar om fall där tusentals kronor av familjens pengar försvunnit i köp inom datorspel.
”Jag tror att det är många föräldrar, framför allt till tonårspojkar, som är väldigt frustrerade över att de sitter mycket vid datorn” säger Roger Marklund, socionom på rådgivningen Oden.
Rådgivningen Oden i Skellefteå vänder sig till vuxna personer som direkt eller indirekt påverkas av olika typer av missbruk och beroende. Egentligen riktar de sig mot problematik kring alkohol, droger och spel om pengar, men trots att de varken har fokus på datorspelande eller ungdomar så har det hänt att oroliga föräldrar hört av sig till dem. Några få har även sökt hjälp för egen del.
– Vi undviker orden ”missbruk” och ”beroende”. Vi vill angripa det från en annan vinkel för att nå en förändring, säger Roger Marklund, socionom på Oden.
När han träffat föräldrar har det handlat om att försöka prata med sina ungdomar i mer positiva termer kring datorspelandet. Att inte se det som något ont.
Han menar att det är värt att lägga krut på att skapa en positivt laddad konversation kring datorspelandet och att visa intresse.
”Vi undviker orden 'missbruk' och 'beroende'. Vi vill angripa det från en annan vinkel för att nå en förändring”, säger Roger Marklund.
– Den första uppgiften jag brukar ge till föräldrar är att ta reda på vilket spel barnet eller ungdomen spelar och hur bra de är på att spela. Det är nästan ingen förälder som kan svara på det när jag frågar.
När barn och unga har mer traditionella intressen menar Marklund att föräldrar brukar vara mer engagerade. Fysisk aktivitet respekteras också på ett annat sätt.
– Om till exempel sonen spelar en viktig match och så försvinner strömmen helt plötsligt för att någon drar ur sladden – då förlorar laget. Självklart är det provocerande. Om vi likställer det med att sonen i stället precis ska skjuta mål i en hockeymatch, men så springer föräldrarna in på isen och rycker klubban... Det är klart man skulle bli förbannad.
SERIENS ANDRA DELAR:
Spelen tog över Andreas vardag: ”Ständigt i tankarna”
Forskaren om varför vissa fastnar i spel – andra inte
LISTA: Så pratar du med ditt barn om datorspel