Isabelle Klingstedt, Helena Gustafsson, Anna Lundgren, Carola Boman, Marianne Johansson och Ariann Buhr är kritiska till hur verksamheten fungerar vid Norsjö kommuns särskilda boenden.
Som Norran tidigare berättat har både anhöriga och personal uttryckt missnöje med hur det fungerar på de särskilda boendena Solbacka och Vinkelbo i Norsjö. Ett missnöje som har resulterat i anmälningar till såväl IVO som Arbetsmiljöverket.
Men det tycks inte ha hjälpt – nu kommer mer skarp kritik från en grupp anhöriga.
De vittnar bland annat om boende som knappt får komma ut i friska luften trots löften om det, våld brukare emellan som inte anmäls och bristande rutiner kring hygien och medicindelning.
Gruppen kallar genomgående sina anhöriga för ”intagna” och bilden de ger är att de passiviseras, exempelvis genom att behöva tillbringa alldeles för många timmar i sängen och förses med blöjor i stället för att gå på toaletten.
– Problemet är att kvaliteten inte funkar. Det finns många fina dokument, men internkontrollen och vårdplaneringen funkar inte, säger Isabelle Klingstedt.
De upplever att cheferna är väldigt svåra att få tag på.
De hoppas att folk ska tröttna, och det gör de flesta också
Isabelle Klingstedt
Anhörig
– De är konstant otillgängliga. Cheferna ringer inte upp och håller sig undan, säger Helena Gustafsson.
– De vet att kritiken är befogad, det är därför de inte dyker upp. De hoppas att folk ska tröttna, och det gör de flesta också, inflikar Isabelle Klingstedt.
Följden blir att det i stället blir de som jobbar på golvet som får ta emot alla klagomål. Det känns inte heller rätt.
– Tyvärr går vår frustration ut över personalen. Det är ju de vi träffar. Men det är cheferna det hänger på. Om personalen bara hade rätt förutsättningar tror jag att de flesta avdelningarna skulle fungera, säger Anna Lundgren.
Norran har återkommande rapporterat om kritik från både personal och anhöriga kring hur det fungerar inom äldreomsorgen i Norsjö.
Gruppen berättar om återkommande problem med underbemanning, personalbrist och hög personalomsättning.
Inte minst menar de att det fattas personal med tillräcklig utbildning, både i yrkeskunskaper och i svenska språket.
Det leder både till att gamla och sjuka inte får den omvårdnad de behöver och att missförhållanden och tillbud inte anmäls, enligt de anhöriga.
Man orkar inte vara på tå för att man är så knäckt
Helena Gustafsson
Anhörig
Samtidigt känner de att de talar för döva öron när de påtalar felaktigheter. Något som tär på dem, och spär på oron och känslan av att inte räcka till.
– Man orkar inte vara på tå för att man är så knäckt, säger Helena Gustafsson.
– Sedan får man ångest och skuldkänslor, tillägger Carola Boman.
Vad krävs då för att få till en förändring? Ja, en sak som såväl de anhöriga som personal och fack lyfter fram är att ge de anställda bättre arbetsvillkor och större inflytande över schemaläggningen.
Solbacka är det största av Norsjö kommuns tre särskilda boenden. De andra är Vinkelbo i Norsjö och Bäckgården i Bastuträsk, numera biståndsbedömt trygghetsboende.
Det skulle göra så att fler väljer att stanna i yrket och skapa en annan stabilitet på boendena, resonerar de.
Anhöriggruppen efterlyser även hemavdelningar, där de boende får träffa samma personal.
– Vi blev lovade hemavdelningar. Men det funkade inte, de plockade mellan varandra, säger Carola Boman.
För visst finns det lösningar, det är de anhöriga övertygade om.
Vinkelbo ligger vid hälsocentralen i Norsjö och inrymmer både särskilda boendeplatser och platser i korttidsboende.
De framhåller att det finns goda exempel även bland avdelningarna i Norsjö, och om de lyfter blicken utanför kommungränsen hittar de ännu fler.
Björkhammargården i Jörn är ett exempel, Dammens vård- och omsorgsboende i Skellefteå ett annat, det som hänt i Malå ett tredje.
– Malå fick hård kritik för några år sedan, men där har de shejpat upp sig. Nu hör jag att det funkar bra där, säger Isabelle Klingstedt.
Peder Gustavsson vid fackförbundet Kommunal i Norsjö tror att saker och ting skulle se annorlunda ut om personalen hade mer att säga till om kring scheman och arbetstider.
En annan som vill se en förändring är Peder Gustavsson vid fackförbundet Kommunal i Norsjö. Han har också blivit kontaktad av anhöriga, ser allvaret i den oro som de framför och säger att man från fackligt håll har försökt strida för en drägligare arbetsmiljö med bättre schematider och arbetsplanering.
– Det här går ut över våra medlemmar. De mår inte bra. Och om personalen inte mår bra går det ut över de boende, säger Peder Gustavsson.
Magnus Eriksson (S), ordförande i utbildnings- och omsorgsutskottet i Norsjö, säger att kompetensförsörjningen är den största utmaningen som kommunen står inför, precis som många andra arbetsgivare:
– Att vi har en utmaning när det gäller att rekrytera är ingen nyhet, det är något vi har jobbat hårt med och vi har också kommit långt i processen.
Det är en fråga som vi jobbar stenhårt med
Magnus Eriksson, ordförande i utbildnings- och omsorgsutskottet
Däremot håller han inte med om att ovanligt många erfarna anställda har slutat i Norsjö, och han delar inte heller de anhörigas uppfattning om bristerna i ledarskapet och frånvarande chefer.
Magnus Eriksson vill i övrigt inte kommentera detaljerna i kritiken, utan hänvisar då till verksamhetsledningen.
Men han säger samtidigt att han har en annan bild än de anhöriga av hur verksamheten fungerar.
Kritiken kring kvaliteten är ju inte ny, det har varit en följetong i flera år med både IVO-anmälningar och anmälningar till Arbetsmiljöverket, ändå känner du inte igen bilden?
– Det är en fråga som vi jobbar stenhårt med, bland annat har vi anställt en kvalitetssamordnare som sätter fokus på de här frågorna. Så generellt sett jobbar vi också väldigt hårt med att se till att kvaliteten är som den ska vara.
Tycker du att det har gett önskat resultat?
– Vi ser absolut att vi får bättre ordning i de här frågorna, det tycker jag.
En av de anhöriga säger ”man blir så less och frustrerad, det händer ingenting”, vad vill du säga till henne?
– Det är en fråga som jag måste hänvisa till verksamheten.
Men som politiker sitter ni ändå på plånboken och de övergripande besluten?
– Så är det ju, och vi gör det vi kan för att öka resurserna för verksamheten. I kommande budget kommer också verksamheten att få betydligt mer medel, som det ser ut. Men samtidigt får vi ingen större hjälp från statligt håll heller. Det skulle behövas betydligt mer resurser till kommunal och regional verksamhet.
I utskottet har ni nyligen haft upp både kvalitetsrapporten och patientsäkerhetsberättelsen och där finns det delar som sammanfaller med kritiken, till exempel att den nya rutinen för klagomålsanmälningar behöver lyftas, att det behövs kompetenshöjande insatser, att toapassningen har minskat i stället för ökat som målen säger. Känner du dig ändå nöjd med hur läget är?
– Nej, men att ständigt bli bättre är ju målet med kvalitetsarbetet, och det är ju därför vi har satt extra fokus på den här ordningen, för att vi alltid ska kunna bli bättre. Det är grundtanken med hela arbetssättet, att hela tiden bli bättre.
Vad gäller personalfrågorna har Norran även varit i kontakt med kommunens HR-chef Helene From, som hänvisar frågor rörande kvaliteten i äldreomsorgen till verksamhetsledningen.
