Elin Johansson, här från OS i Rio 2016, är en av Skellefteås främsta individuella idrottare under 2000-talet.
Storklubben Soo Shim har hamnat i rejält blåsväder det senaste halvåret. Först meddelade Skellefteå kommun att den bryter NIU-avtalet, efter att det kommit in larm om allvarliga kränkningar av olika slag, och sedan drog fritidsnämnden in bidrag på närmare en halv miljon kronor. Detta, och turerna runt om det, har Norran tidigare berättat om i flertalet publiceringar.
Vad vi däremot har haft svårare att hitta är personer som vill berätta om de kränkningar de varit med om. Det är i sig inget konstigt, eftersom det är känsliga saker det handlar om. Läsare har hört av sig och vill att vi ska ”berätta sanningen”, men om de utsatta personerna och deras familjer inte vill berätta, ens anonymt, så går inte det. Då är vi som journalister hänvisade till de maskerade handlingar som går att begära ut från olika myndigheter. Det har vi skildrat i våra publiceringar, men sådana artiklar blir torftiga, de saknar smak och doft.
Sedan den tidigare OS-stjärnan Elin Johansson och flera andra kvinnor valde att berätta sin historia i Aftonbladet har det spridits rykten om att Norran ”haft chansen att publicera Elins berättelse men inte varit intresserad”. Detta stämmer inte. Det har också påståtts att ”Norran är på Soo Shims sida”, vilket inte heller stämmer. Vi jobbar med oberoende journalistik – vi är inte på ”någons sida”. Vi har bara det senaste halvåret varit i kontakt med Elin vid flera tillfällen, men hon har valt att istället berätta i Sveriges största dagstidning och det är helt och hållet hennes beslut, vilket vi respekterar fullt ut.
Det finns ingen individuell idrottare som Norran skrivit så mycket om under 2000-talet som Elin Johansson, vilket inte är så konstigt med tanke på hennes fantastiska taekwondokarriär. Vi gjorde även en stor satsning kring henne i samband med OS i Rio 2016, som vi bevakade på plats. Dessutom producerade vi en genomarbetad TV-dokumentär i flera delar inför resan till Brasilien. Så vi kan förstå att läsare reagerar och tycker att det är konstigt när hennes berättelse nu skrivs av någon annan.
Något som i sammanhanget bör nämnas är att Elin Johansson, sedan en krönika publicerades i Norran 2018 – i samband med att Soo Shim beslutade att inte fortsätta stötta henne ekonomiskt, mer eller mindre valt att bojkotta Norran. Vi respekterar detta, men det är givetvis tråkigt för våra läsare. Samtidigt ska Elin och de andra tjejerna självklart berätta om sina upplevelser för vem de själva vill. Det viktigaste är inte alltid VAR en story berättas utan ATT den berättas över huvud taget.
Reportaget i Aftonbladet är starkt och de detaljer som tas upp är hemska att läsa om. Samtidigt behöver vi som lokal media ta i beaktning att det även finns många medlemmar i dag som trivs i Soo Shim och har en helt annat bild av klubben. Deras åsikter behöver vi också kunna berätta om. Precis som vi behöver kunna ställa frågor till Soo Shim om det som händer kring klubben och den kritik som framförs. Det betyder inte att vi är ”partiska” utan att vi gör vårt jobb som journalister.
Det är otroligt viktigt att de som anklagas för något får möjlighet att bemöta detta. Det är också tragiskt att se den mobb som hänger ut enskilda föräldrar och barn, som inte har något med Aftonbladets granskning att göra, på Soo Shims Facebooksida. Vuxna människor som inte verkar tänka på hur det påverkar klubbens ungdomar. Att skriva att enskilda barn ”borde omhändertas” för att barnets förälder skrivit att dennes barn ”trivs jättebra” i klubben är under all kritik.
Soo Shim behöver kliva framma och vara en trygg punkt för de oroliga ungdomar som idag finns i verksamheten.
Vi på Norran tar avstånd från alla former av övergrepp och utnyttjande och tycker det är starkt av Elin Johansson och de andra kvinnorna att kliva fram i Aftonbladet och berätta om det dom upplevt. Förhoppningsvis kommer det både att göra att de själva kan gå vidare och att verksamheten blir tryggare för dagens ungdomar. För Soo Shims styrelse gäller det nu att kliva fram och vara en trygg punkt för de ungdomar som mår dåligt och känner oro inför framtiden. Att på allvar reda ut vad som historiskt hänt i verksamheten och kring den anklagade ledaren och därefter genomföra de åtgärder som krävs.
Det är nu klubben ordentligt måste se sig i spegeln. För om det fanns personer i verksamheten som hade kännedom, åtminstone om delar av det som nu kommit fram, och inte tagit ansvar för det är det läge att vara självkritisk.