Dubble olympiern, Elin Johansson, har tagit steget ut på sociala medier och har kraftfullt kritiserat sin klubb Soo Shim inför öppen ridå. Dessvärre riskerar konflikten inte att leda någon vart. Snarare är risken stor att det här bara leder till nya problem där det till slut inte finns någon vinnare – utan bara förlorare.
Elin Johansson är en unik idrottskvinna och en talang av sällan skådat slag. Hon har under många år hållit absolut världsklass och hon har varit rankad som etta i världen i sin viktklass. Det är däremot viktigt att notera att världsrankingen går att påverka genom att tävla mycket. Ju fler tävlingar, ju fler poäng. Och Elin Johansson tävlade oerhört mycket plockade många poäng även på mindre tävlingar under perioden som ledde fram till den höga rankingen.
För hennes baksida har varit att hon har haft svårt att prestera på topp när det verkligen har varit som viktigast.
Om man räknar in de stora internationella mästerskapen som EM, VM och OS, är meritlistan ”bara” två EM-brons. På SM-nivå syns hennes överlägsenhet desto tydligare. Elin tog sitt 12:e SM-guld i år och nationellt är hon minst ett par nivåer bättre än alla andra.
Taekwondo är liten sport i Sverige och även om Soo Shim har växt sig till en faktor i Skellefteå och Europas taekwondovärld, är behovet av förebilder och stjärnor stor.
Därför är det förstås en ytterst prekär situation när Soo Shim och klubben största stjärna hamnar i en helt öppen konflikt. Det som komplicerar konflikten är att Johansson också är öppen med att hon även vill byta ut sin tränare. De var tidigare sambo utanför klubben, men deras relation är sedan länge över. Den historiken infekterar uppenbart konflikten ytterligare.
Klubben är öppen med att det inte finns ekonomiska förutsättningar i nuläget att satsa på Johansson. Med tanke på hennes stjärnstatus och den betydelse den har, är det fullt rimligt att utgå från att det inte kan ha varit något lätt eller självklart beslut för klubben att inte förlänga samarbetet. Att ha en stark profil i klubben har förstås ett stort värde.
Rent visionärt skulle det vara en enorm prestation för alla inblandade parter om en satsning skulle kunna leda till ett tredje OS. Men en sådan satsning skulle samtidigt innebära en investering med sexsiffriga belopp. Dessutom finns inte heller några garantier för framgång.
Flera av varandra oberoende källor pekar på att vikande resultat också är en faktor som inte går att bortse ifrån. Det ska hänga ihop med avtagande engagemang och den infekterade relationen med huvudtränaren.
Det tråkiga är att orsakerna inte längre har så stor betydelse. Skadan är på något sätt redan skedd och frågan nu är hur mycket som går att reparera, inte minst för Johansson. Det är mindre än två år kvar till mästerskapen i Tokyo och just nu går hon i väntan på att bli mamma för första gången. Soo Shim har en tuff ekonomi att brottas med och har som alltid behov av profiler. OS känns just nu långt borta för alla inblandade parter.