Algblomning, brunare vatten och mindre föda till fiskar

Allt som sker på land och i luften påverkar också havet. Just nu står hela Östersjön inför storskaliga förändringar om utsläppen av näring och växthusgaser fortsätter. ”Den ekologiska balansen kan rubbas och arter som finns här i dag kan försvinna”, säger Agneta Andersson.

Skellefteå 13 juli 2020 07:00

Hon är professor inom marin ekologi vid Umeå universitet med fokus på havsmiljö. Enligt henne har vår påverkan på havet utanför vår kust framför allt märkts de senaste hundra åren. Det var då vi började släppa ut mer näringsämnen och gifter i havet, via orenade avlopp och på grund av jordbrukets och industrins utveckling. 

Även om avloppsreningen har förbättrats och industrierna minskat sina utsläpp så finns synderna kvar. Dessutom hotar klimatförändringarna att helt förändra förutsättningarna för liv i havet.

– I Östersjön, utanför Stockholm har utsläppen från avlopp och jordbruk bland annat lett till hög näringshalt i havet och till följd av det algblomning. Här i norr är läget bättre när det gäller halten näringsämnen i havet, men vi har istället problem med industriutsläpp från massa- och metallindustri och olika miljögifter – bland annat höga halter av kvicksilver i vattnet. Hela Bottniska viken har förhöjda halter av dioxiner.

Kvicksilver är mycket giftigt och kan ge skador på nervsystem och njurar. Även dioxiner är mycket giftiga och det tar lång tid innan naturen kan bryta ned dem. Bland punktkällor här är nog Rönnskärsverken den mest kända. Norran har tidigare berättat om de föroreningar som släppts ut från tillverkningen, de åtgärder som genomförts för att minska utsläppen och att naturen börjar återhämta sig.

undefined
Agneta Andersson påpekar att vattenomsättningen tar lång tid och föroreningar stannar kvar länge. ”Vi ska även komma ihåg att det bor 90 miljoner människor kring Östersjön – det ger stor påverkan.”

Något som kan förvärra situationen är klimatförändringarna.

– Vi har klimatmodeller som säger att temperaturen kommer att öka framöver och det kommer att innebära mer nederbörd. Det innebär in sin tur mer tillrinning till havet.

Det kan få flera effekter. En är att havsvattnet kan bli ännu brunare än i dag, eftersom det rinner ner mer material från skog och mark. Det kan få stor påverkan på livet i havet.

– Växtplankton är beroende av mycket ljus och kan minska på grund av detta. Det är oroande eftersom växtplankton är basen i hela näringskedjan. 

Om växtplankton minskar minskar även mängden zooplankton som äter växtplankton. Zooplankton är föda för fiskar.

– Växtplankton innehåller bra fettsyror. Vi har indikationer på att det redan sker en försämring av kvalitén på bra fettsyror i kustfisk. 

Före 1990-talet var det låg produktion av vildlax i Östersjön på grund av hårt fiske och effekter av laxsjukdomen M74. Det finns teorier om att de drabbas av tiaminbrist och att det kan bero på att växtplankton minskat eller fått förändrad artsammansättning.

– Sedan dess har fisket minskat och dödligheten i M74 har varit relativt låg. Dessutom har många älvmiljöer restaureras. Det ligger bakom den positiva utvecklingen under de senaste två decennierna.

undefined
Dalkarlsån i Robertsfors kommun färgas brun på sommaren på grund av mycket humus, gamla växtdelar. Vattnet rinner sedan ut i havet.

Att det rinner ner mer sötvatten i havet kan också få en annan effekt – salthalten i det bräckta vattnet kan minska.

– Det finns en del marina arter som är beroende av en viss salthalt och de kan tvingas flytta söderut, till Atlanten. Ett sådant scenario verkar troligt utifrån det vi vet i dag, säger Agneta Andersson.

Det handlar bland annat om blåstång och blåmusslor som i dag har sin norra gräns i norra Kvarken. Det är arter som erbjuder livsmiljö och mat åt många andra arter.

Dessutom kan förstås mer gifter spolas ned.

– Det finns studier som visar att ju mer älvpåverkat ett havsvatten är, desto mer kvicksilver finns det i det. Det här är också ett ämne som ackumuleras i näringskedjan.

Ett varmare vatten kan dessutom leda till ökad algblomningen då gamla lager av utsläppt fosfor lossnar från botten av havet. Det gäller även i Bottenhavet dit fosfor transporterats från Östersjön. Dessa förutsättningar gynnar cyanobakterier som producerar levergifter – farliga för både människor och djur. 

– Vissa cyanobakterier är riktigt otrevliga. De finns i grunda näringsrika vikar och producerar nervtoxiner. Där kan det vara farligt att bada och hundar som fått i sig det har också dött. Vi hoppas det inte sprider sig till Bottenviken.

undefined
Under 2018 rapporterades om algblomning längs kusten i Skellefteå. Just de här algerna var inte farliga för människor, men väl för fiskar och andra alger.

Människor har även påverkat havet under lång tid rent mekaniskt genom att muddra och bygga anläggningar, exempelvis båthamnar och pirar. 

– Oftast är det i områden där de bästa lekplatserna finns för fiskar, varav en fisk är abborren. I grunda vikar finns makroalger och stora växter som är viktiga för lek och även för kräftdjur.

 

Människor har fiskat i Östersjön så länge de har bott här. 

– I dag är överfiske ett problem i hela Östersjön. Forskare anser att torsken är så utfiskad att den även fått annan ekologisk påverkan. 

En teori är att torsk gärna äter skarpsill, om den måste välja mellan den och strömming. Skarpsillen konkurrerar med strömmingen och då torsken äter allt mindre skarpsill har den ökat på bekostnad av strömmingen.

En annan effekt som forskarna sett när det gäller fisk, även i Bottenhavet, är att abborren minskat en del och man tror att det kan bero på ekologisk interaktion med andra fiskar. Spiggen har ökat och när abborren leker kommer vuxna spigg från havet och äter upp abborrynglen. Norran har tidigare berättat om detta och en anledning kan vara att muddring öppnar upp vikar där spigg inte går in vanligtvis, samt att torsk och öring minskat i antal. Minskar man på en art kan alltså flera andra drabbas.

– Sammanfattningsvis är det ganska storskaliga förändringar vi ser i havet och det är mycket komplexa system. 

Vilken är din största oro när det gäller havet här utanför?

– Klimatförändringarnas påverkan på produktionen i havet och kvalitén på det som produceras, att den ekologiska balansen rubbas och eventuella utsläpp av nya miljögifter som vi inte har i dag.

Men finns det då något vi kan göra åt dessa stora förändringar?

– Ja, att fortsätta reducera näringsutsläppen med reningsverk, lokalt reducera punktutsläpp från industrin och se till att regleringar efterlevs. Vi kan även minska läckaget av läkemedel via reningsverk då läkemedel kan påverka fiskars beteende.

– Det är också viktigt att göra miljöövervakning för att se hur statusen är på havet, vilket också görs i dag. Det är betydligt svårare att restaurera hav än sjöar och vattendrag.

Hon tillägger: 

– Även om det finns påtagliga miljöproblem i Östersjön så har miljöarbetet gett stora positiva effekter, exempelvis förbudet mot PCB och DDT under 1970-talet. Det har gett positiva effekter på föryngring hos säl och sjöfågel. Halterna av dessa miljögifter har även sjunkit i modersmjölken.

Fakta havet

Östersjön har inte alltid varit hav. I omgångar har istider och landhöjning/sänkning förändrat både havets utseende och salthalt. Detta har skett flera gånger under årtusendena sedan inlandsisen lämnade området. Ibland har det varit ett hav och ibland har det varit en sötvattensjö och livet i havet har präglats av det.

Östersjön består även av Rigabukten, Finska viken, Bottniska viken (Bottenviken, Norra kvarken, Bottenhavet, Södra kvarken, Ålands hav och Skärgårdshavet).

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Kommentera
Ämnen du kan följa