Samuel Larsson är en av flera lärare som nyligen bytt bransch. ”Som lärare hade jag en riktig skräplön”, säger han.
Samuel Larsson sitter vid köksbordet i Strömfors, Boliden och suckar djupt. Han känner sig uppgiven, situationen verkar hopplös.
Fem år på lärarutbildningen i Umeå. Otaliga timmar av plugg, slit, tentor. Flera praktikperioder. Bara för att belönas med vad han själv beskriver som en ”skräplön” och en undermålig arbetsmiljö. Var allt förgäves?
– Att jobba som lärare för Skellefteå kommun var tyvärr inget att hänga i julgranen. Det gick så långt att jag fick schemalägga mina raster så att jag kunde andas ibland, jag var hela tiden på språng och det var svårt att släppa jobbet när jag kom hem, säger han.
År 2019 fick Samuel sin examen i handen. Han kunde äntligen titulera sig legitimerad lärare – och som född och uppvuxen Ursvikenbo hade han siktet inställt på att jobba för Skellefteå kommun. Men ingångslönen på runt 29 000 kronor kom som en kalldusch.
– Om man räknar in OB-tillägg och annat så hade jag samma, om inte bättre, lön tidigare när jag jobbade inom industrin. Det är så dåligt med tanke på hur mycket tid jag lade ned på att plugga till lärare. Lärarprofessionen är inte värt ett dugg i kommunens ögon, de vill bara hålla ned kostnaderna, säger han.
Norran har tidigare berättat att löneutvecklingen för lärare i Skellefteå är klart sämre än i Umeå, Piteå och Luleå. Dessutom finns redan i dag ett underskott på runt 100 lärare i kommunen – och situationen väntas bli värre i takt med att befintliga lärare går i pension och befolkningen växer. Inför förra valet lovade de styrande Socialdemokraterna att anställa mer skolpersonal, men med facit i hand har utvecklingen gått åt motsatt håll.
Läget är dystert, konstaterar Samuel Larsson. Efter att ha jobbat i ett par år som lärare, först på Byskeskolan och sedan på Morö Backe skola, fick han nog. Samtidigt ville han inte ge upp läraryrket – hans mål var ju trots allt att ägna sitt yrkesliv åt det han pluggat till i fem år.
– Jag lekte med tanken på att söka jobb i en annan kommun, men det fanns tyvärr inga passande tjänster. Jag kände mig bara så trött, säger han.
Men så i våras tipsade en kompis om att Northvolt sökte IT-tekniker. Tjänsten krävde ingen formell utbildning, men passade som handen i handsken för Samuel som har ett stort IT-intresse i grunden.
– Jag fick jobbet, vilket innebar en löneökning på flera tusenlappar. Jag kände att ”här har jag äntligen en arbetsgivare som värderar mig rätt och visar att jag är värd något”. Så då bytte jag bana, säger han och tillägger:
– Men jag saknar eleverna. När det funkar bra är det ett roligt och givande jobb. Man känner att man bidrar med mycket och får se människor växa, just den biten saknar jag.
Som IT-tekniker jobbar Samuel ibland hemifrån från sitt nyköpta hus i Strömfors, Boliden.
Northvoltområdet från ovan. Fabriken beräknas ha 4 000 anställda när allt står klart.
Grundproblemet handlar enligt Samuel inte bara om lärarlönerna. På en samhällelig nivå vill han se en större respekt för hela yrkeskåren – och lokalt i Skellefteå anser han att det behövs mer personal på skolorna för att förbättra arbetsmiljön.
– Det finns nästan aldrig nog med folk och många blir utbrända inom något år. Jag såg kollegor som i princip stressade ihjäl sig.
Evelina Fahlesson (S) är kommunalråd i Skellefteå och ordförande i personalnämnden, som är kommunens centrala lönemyndighet. Hon delar Samuel Larssons bild av att det inte finns tillräckligt många anställda i Skellefteås skolor.
– Det gäller egentligen inte bara skolan, utan vi är helt enkelt för få människor som bor i kommunen. Det går knappt att nämna en enda bransch som inte behöver mer personal just nu och vi försöker underlätta för arbetskraft att flytta hit på många sätt. Till exempel genom att skapa utbildningar och se över hur vi som arbetsgivare kan erbjuda praktik och arbetstid under utbildning, säger hon.
Ni anklagas för att inte bry er om lärarprofessionen och att bara vilja hålla nere kostnaderna. Vad säger du om det?
– Alla vill ju premieras i sitt yrke, så jag kan förstå att man känner så. Det jag kan säga är att vi är mitt uppe i en löneöversyn i kommunen nu och behöver titta närmare på omvärldsläget och hur vi ligger till i relation till andra kommuner.
Samuel Larsson är rädd att fler och fler lärare kommer att sluta på grund av arbetsmiljön.
Samuel Larsson i Strömfors har svårt att se någon ljusning vad gäller lärarnas arbetsvillkor. Det var drygt ett halvår sedan han lämnade läraryrket och han ångrar inte sitt val.
– Det bästa skulle väl vara om kommunen tar sitt förnuft till fånga och börjar lyssna på oss lärare. Men i slutändan handlar allt om pengar, säger han.
Tror du att du någon gång kommer att återvända till läraryrket?
– Det ska till stora förändringar för att jag ska vilja tillbaka och jag vill först och främst se vart Northvolt-tåget tar mig. Men det är förstås en trygghet att ha lärarlicensen i bagaget.