Norran har den senaste tiden skrivit flera artiklar om personalens missnöje. Det handlar om alltifrån teknikstrul till en tuff arbetsbelastning.
Norran träffar Iosif Karambotis för att tala om den massiva kritik som den senaste tiden riktats från kommunens vård- och omsorgspersonal. Norran har rapporterat om alltifrån en slitig arbetsbelastning, till teknikstrul och missförhållanden. När Kommunal nyligen höll medlemsmöte med inbjudna politiker, blev uppslutningen stor.
– Självklart blir jag orolig över att höra personalens berättelser, hur de mår. Det är beklämmande. Jag förstår att många är trötta.
Iosif Karambotis tycker dock att de enskilda missförhållanden som media skriver om riskerar att ge en snedvriden bild. Socialtjänstens personal utför cirka 10 000 insatser per dag ”de allra flesta utan kritik”, säger han.
– Det kan hålla mig vaken om nätterna, hur bilden av kommunen försämras och vilka konsekvenser det kan få. Det kan bli ödesdigert för verksamheten när alltfler uppfattar kommunen som en dålig arbetsgivare i ett läge då behovet att rekrytera är stort.
Rör det sig verkligen om enstaka fall, visar inte rapporteringen på det motsatta?
– Ingen från socialnämnden säger att det inte finns utmaningar, framförallt gällande kompetensförsörjning. Vi har precis gått genom två års pandemi och det är inte över. Vi har fortfarande hög frånvaro på grund av sjukdom och vabb och det är svårt att hitta vikarier.
Vi har skrivit om flera brister – alltifrån teknikstrul till arbetsbelastning och missförhållanden.
– Jag kontaktas också av folk som lämnar klagomål, både anhöriga och personal. Det ni berättar om finns, men det är inte hela bilden. I stort har vi en mycket bra äldreomsorg i Skellefteå. Vi som jobbar eller har förtroendeuppdrag får också mycket positiv feedback från anhöriga, brukare och personal. Det rapporteras sällan.
– Den negativa bilden som utmålas nu gynnar ingen, särskilt inte personalen som gör ett fantastiskt jobb. Det vill jag verkligen understryka.
Det pågår en storm av kritik just nu, det är väl inget som media har skapat?
– Jag säger inte att ni inte ska berätta. Men ibland kan det utmålas som att det är katastrof överallt, men jag talar ju med alltifrån enhetschefer till personal och facken, de ger en annorlunda bild. Det finns allvarliga bekymmer och belastningen är hög. Men pandemin är inte över.
Gällande teknikproblemen Norran rapporterat om förvånas han över bilden. Den hade inte nått nämnden.
– Vi genomförde den nya tekniken på ett testboende, där fungerade det bra. Signalen från personal var att det sparade tid och uppskattades, därför var det en enig nämnd som ville göra tekniksatsningen.
Men att införandet sammanföll med pandemin kan ha varit olyckligt, tror han.
– Det kan ha påverkat personalens uppfattning. Det har varit ansträngt och säkert har tiden att sätta sig in i det nya varit bristfällig. Men det var svårt att bromsa när arbetet väl var påbörjat.
Däremot har socialnämnden pausat införandet av ny teknik:
– Vi har sagt att inget nytt ska införas just nu, personalen har precis genom gått stora förändringar som måste få landa. Syftet har hela tiden varit att införa sådant som underlättar för personalen.
Personal vittnar om en bristande dialog. Att deras synpunkter inte kommer fram. Varför fungerar inte det?
– Det är en bra fråga, som jag också ställer mig. Jag har tillit till ledningen när de presenterar rapporter och slutsatser. Att den information vi får stämmer med den information personalen lämnar till dem. Det är naturligtvis avgörande.
Socialnämnden ska lyfta frågan.
– Bättre dialog och möjlighet för personalen att påverka sin arbetssituation är viktiga punkter nu. Det är frågor vi redan initierat, men måste jobb mer med. Att mer ansvar och förtroende läggs på personalen. Det kan handla om att de gemensamt får lägga scheman, exempelvis.
Samtidigt förstår han att det kan vara svårt med dagens personalbrist. Och kompetensförsörjningen är nyckeln: Det behövs mer händer i omsorgen för att kunna lägga vettiga scheman. Och det behövs bättre scheman för att personal ska orka. Utan föregående bitar blir arbetsmiljön knappast bättre, säger han. Inte heller kommunens attraktivitet som arbetsgivare.
Det är en ond spiral?
– Ja, vi behöver mer resurser för att lösa det. Det har vi signalerat länge, men vi har ständigt fått stå tillbaka. Det vi gör nu är att åter signalera det till budgetberedningen.
Med mer pengar kan ni vända trenden?
– Ja, absolut. Men resurser handlar inte bara om pengar. Kommunen behöver ta frågan om kompetensförsörjning på största allvar. Frågan ligger hos personalnämnden.
– Som offentlig aktör måste vi börja konkurrera med det privata. Den goda arbetsmarknad vi har nu är arbetstagarens marknad. För att ha en chans att klara verksamheten och rekrytera måste vi kunna erbjuda minst lika bra arbetsvillkor.
På ett fackligt medlemsmöte fick personalen en chans att ställa sina frågor till ledningen, varav den viktigaste var – ”Hur ska vi orka?” Norran har också rapporterat om missförhållanden inom omsorgen.
Tidigare var många nyanställda undersköterskor. I dag är många outbildade, en del har bristande språkkunskaper.
– Det är också en stor utmaning, och en fråga vi lyfter, men den ägs av personalnämnden.
Är förutsättningarna att vidareutbilda sig goda?
– Ja, absolut, via äldreomsorgslyftet får anställda utbildning på arbetstid och tillsvidareanställning. Samtidigt måste alla enheter göra bedömningar hur många som kan läsa, och när. Verksamheten måste klaras.
Han vill samtidigt påpeka att Skellefteå länge legat bra till gällande utbildningsgrad. För ett par år sedan var 76 procent inom vård- och omsorg undersköterskor.
– Det har sjunkit till cirka 70 nu, men det här är ett bekymmer för hela riket.
Många helger och delade turer är också ett problem enligt många.
– Ja, och vi vill inte ha delade turer. Det har vi också poängterat många gånger att vi behöver resurser för att åtgärda.
Borde skatten höjas?
– Nej, vi som socialdemokrater har sagt att den ska varken höjas eller sänkas. Vi ligger redan högt, i jämförelse. Och den kan inte sänkas utan katastrofala följder för välfärden.
På Kommunals medlemsmöte ställdes frågan om medlemmarna kände förtroende för sin yttersta ledning. Ingen räckte upp handen.
– Det är tråkigt. Det finns inte så mycket att säga. Man behöver personalens tillit för att kunna bedriva verksamheten. Men det är svårt för oss som politiker, vi är inte de som anställer. För oss är det viktigt att veta hur personalen mår och att vi har en fungerande organisation. Har vi inte det måste vi ingripa.