Åsa Boman har arbetat 43 år i Bolidens hemtjänst. ”Det har blivit så tight i schemat, vi är in och vänder på ett par minuter. Brukarna märker knappt att vi varit där”, säger hon.
Norran har upprepat skrivit om omsorgspersonalen frustration över den rådande arbetsbelastningen och nya strulande tekniksystem. Ledningen har flera gånger hänvisat till det exceptionella läget med pandemin, vilket personalen sett som en dålig ursäkt. Ett tack för sin insats, i form av en fruktkorg de anställda nyligen fick, väckte ilska bland många. ”Vi vill inte ha frukt, utan bättre villkor”, sa Alicia Salomonsson, vårdbiträde. Fruktkorgen kom upp även under tisdagens möte. ”Att ge en eloge med en fruktkorg … fy skäms!”, som någon sa.
Med på mötet var kommunalråden Lorents Burman (S) och Evelina Fahlesson (S). Även Joakim Lundin, kommunens personalchef, var där. Pandemiursäkten uteblev, åtminstone under den timme Norran deltog. Många hade slutit upp. Många hade åsikter. Åsa Boman, från hemstjänsten i Boliden, skrädde inte orden:
– Jag har arbetat i 43 års tid och aldrig varit på ett fackmöte. Men nu måste jag gå, för mina kollegors skull och min egen skull, eftersom jag själv snart kan behöva hemtjänst. Som det ser ut i dagens läge kan det vara bättre att säga nej till insatsen. Snart får hemtjänsten skötas av anhöriga istället.
Hon, och många andra, undrade var pengarna tar vägen. ”Inte är de närmast brukarna i varje fall”. Och många vittnade om att schemana blivit så tajta att brukarna knappt hinner se personalen.
– Vi är in och vänder, de minns inte ens att vi varit där.
Antalet som säger upp sig från omsorgen har ökat de senaste åren. Kommunal får nu signaler om att antalet som ser sig om efter andra jobb är högre än någonsin. Något som bekräftades på mötet. Från en enhet berättade personal att de nyligen förlorat fem kollegor, som valt att säga upp sig. Ytterligare en berättade att hon precis sagt upp sig.
– Jag kan inte utföra mitt jobb som jag vill, jag kan inte se mig i spegeln och säga att jag gör ett bra jobb. Jag saknar verktygen att göra det i dag.
Hannele Kohkoinen, Hemgården i Lövånger, var inte ensam om att fråga hur hon skulle få ihop sitt familjeliv med schema. Och hur hon förväntades ge optimal omvårdnad till brukarna. Anki Pettersson, Kommunal, ställde en fråga till rummet: ”Hur många här har antingen uppmanats gå ned i tid, eller gått ned i tid för att orka?”. Luften fylls med resta händer.
Joakim Lundin, personalchef, fick frågan hur omsorgspersonal skulle orka med beredskap i ett redan tufft läge: ”Det är tufft, det förstår vi alla”, säger han.
Frågan om hur många som kände förtroende för den yttersta ledningen ställdes också. Händerna förblev nere.
Att alltfler saknar både utbildning och språkkunskaper lyftes också av flera: ”Det är inte samma sak att säga att vi behöver personal, som att säga att vi behöver kompetent personal” som någon sa.
Malin Andersson, Kommunal, överlämnade en kravlista från medlemmarna till Evelina Fahlesson (S), ordförande i personalnämnden. Högst på listan – ökad grundbemanning.
Evelina Fahlesson och Lorents Burman gjorde sitt bästa för att svara.
– Tack för skrivelsen, och för allt värdefullt som ni berättar. Det är en förutsättning för att vi tillsammans ska kunna skapa förutsättningar för en bättre arbetsmiljö, sa Evelina.
Lorents Burman fick frågan om de bristfälliga resurserna – och medgav att nedskärningar pågått under en längre tid.
– Ska vi klara kompetensen i den konkurrens som vi har att vänta, så behöver vi ekonomiska resurser. Hyvlingen har pågått länge, och det behöver förändras. Vi ska göra vårt bästa för att försöka tillföra mer, säger han.