Här syns resterna av den förkolnade stocken eller plankan.
Nu är analyserna klara efter sommarens arkeologiska undersökningar. Norran besökte både en utgrävning vid E 4 i Innervik och en på Hedensbyn.
Efter utgrävningarna skickades diverse prover iväg för närmare analys. Och ett utav dem visade sig ge ett överraskande svar.
– Vi har en intressant datering vid Hedensbyn. Det är en förkolnad stock eller planka som jag grävde fram. Vi har analyserat den med kol-14-metoden och det visade sig att den var från vikingatiden, säger Olof Östlund.
Enligt Olof Östlund är det svårt att veta hur man ska tolka fyndet av stocken, som var en och en halv meter lång och 12 centimeter bred. Han påpekar att den kan ha flutit i land eller varit en delar av någon byggd struktur. Vid den tiden låg platsen som grävdes ut alldeles vid en havsvik.
– Men det är inte något hus vi hittat.
Annars beskriver Olof Östlund platsen som "rörig". Där finns en äldre känd gård, men det är svårt att veta vad som hör till vilken period då jorden är omrörd. Jord och eventuella äldre hus har schaktats åt sidan för att ge plats för nya byggnader.
– Det är mest fynd från 1700- och 1800-talet, såsom kritpipor. Här har funnits en gård med jordbruk och det kan ha börjat med en vikingatida bosättning. Det borde ganska snabbt ha blivit bra åkermark på platsen.
Anna Lindström grävde på Hedensbyn i ett område som beskriv som omrört och därför är svårtolkat.
Har man hittat några vikingatida fynd i närheten?
– Ja, man har hittat en vikingatida yxa på södra Hedensbyn och grejer från järnåldern i närheten.
Det är i dag oklart om platsen kommer att grävas ut ytterligare.
Vid E 4 i Innervik kommer det däremot att bli en så kallad slutundersökning av platsen i år. Där har de lyckats datera en härd som är cirka 2 500 år gammal. Det innebär att den är från järnåldern.
– Det tangerar också de äldsta lämningarna vi har hittat vid grävningarna vid Harrsjöbacken i Bureå.
Samtidigt finns betydligt senare lämningar på platsen i Innervik.
– Så det är ett lite blandat område. Det blir en utmaning att försöka analysera platsen.
Slagg från metallhantering har hittats i Innervik.
När Norran var på besök i somras hade arkeologerna hittat metallslagg.
– Om det handlade om sentida järnhantering så borde det ligga nära en gård och det här är inte ett lämpligt gårdsläge.
Därför är han mer inne på att det är fråga om äldre järnhantverk från tiden kring Kristi födelse. Han berättar även att arkeologerna inte hittat järnframställning i Västerbotten vid den tiden, men att det tillverkades i Norrbotten. Import därifrån är en möjlighet eller att någon rest runt och smitt på platsen, då människor samlades där av någon anledning.
– Eller så har vi inte hittat själva platsen där man framställt järn.
En sådan plats skulle kunna ligga intill en sjö eller myr där myrmalm har hunnit bildas.
– Rimligtvis har man inte kånkat på malm några långa sträckor utan jobbat med den nära källan.
Tecken på det skulle kunna vara mycket kol då malmstenarna måste rostas före järnframställning.
Men vad gjorde människorna vid Innervik, som då var en udde? Arkeologerna hittade kokgropar men också fiskben. Analyser visar att det bland annat fanns ben från gädda. Där fanns även ben från mellanstora och små däggdjur. Det kan tyda på att man jagade och fiskade på platsen. Men Olof Östlund drar också en parallell till Harrsjöbacken där man hittat mycket krossat benmaterial.
– Vi har etnologiska uppgifter om att ben kan ha använts i smidesprocessen för att göra järn mer smidbart, säger han.