Det gäller att ha en skarp blick som arkeolog. Här är benfragment som hittades vid den förra utgrävningen 2018.
I sommar kommer arkeologerna att gräva på flera platser längs blivande Norrbotniabanan. Först ut är ett område vid Innervik. Under två veckor pågår en så kallad förundersökning på uppdrag av länsstyrelsen.
En förundersökning görs för att få fram underlag så att länsstyrelsen kan besluta om fornlämningen ska grävas bort helt och hållet och för att se hur stort område som berörs.
Platsen ligger på en sluttning ned mot och väster om E 4 vid Innervik. Det är ett område på 80 gånger 60 meter som röjts i den steniga marken och på flera ställen har en grävmaskin dragit upp schakt för att arkeologerna ska kunna hitta anläggningar och annat som kan berätta om platsen.
För några år sedan gjordes en arkeologisk utredning i området och då hittades en anläggning med fragment av brända ben. Norr om den lämningen fanns en boplats som undersöktes 2001 då E 4 skulle byggas. Olof Östlund från Skellefteå Museum, som leder utgrävningen, tror att platserna hör ihop.
Vid den tidigare utgrävningen hittade arkeologerna fyra kokgropar, som troligtvis användes för att bereda föda, samt en härd.
– Kokgroparna kan ha använts för att torka eller rosta matvaror, exempelvis innerbark eller kött. Man kan också ha rökt kött under ett tält, säger han.
Det gjordes även fynd av keramik, brända fiskben, och ben från små däggdjur, kvartsavslag, en flintskrapa, flintavslag och bronsdroppar. Kokgroparna daterades till 2 800-2 620 år gamla samt en till cirka 700-talet efter vår tideräkning. Alltså till brons- samt järnålder, närmare bestämt Vendeltid.
Området där utgrävningen görs är cirka 37 meter över havet och när berget beboddes var det en vindskyddad udde i Skellefteviken. Nu kan man blicka ut över lägdor och skog.
Utgrävningen ligger inte långt från E 4 i närheten av ett redan utgrävt boplatsområde. I bakgrunden syns viltstängslet. Olof Östlund visar fynd och Susanne Sundström sållar.
Olof Östlund visar två områden där arkeologerna hittat spår av anläggningar. I ett fall är det en grupp stenar mitt i en omgivning som består av sand.
– Det kan vara en kokgrop.
En bit därifrån finns en yta på några kvadratmeter. Arkeologerna har hittat två fläckar med rödbränd sand och en fläck med kol. Det tyder på att värme och eld varit en del av aktiviteten på platsen.
Här har det förekommit någon sorts aktivitet som involverar värme och eld. Kol och rödbränd sand tyder på det.
Men jordlagren är förvirrande. Sand ligger ovanpå ett tidigare vegetationslager, som ligger ovanpå sand. Den rödbrända sanden ligger i två olika nivåer. Har någon lagt sand på torven?
– Det är komplext, säger Olof Östlund fundersamt.
En bit längre upp i backen sitter Susanne Sundström och Anna Lindström och gräver i en annan anläggning där eld har förekommit.
Susanne Sundström och Anna Lindström tror sig ha hittat någon sorts anläggning där man eldat.
I små påsar har arkeologerna lagt sina fynd. När Norran är på plats har de hittat något som liknar metallslagg, troligtsvis järnslagg.
– Om det här var en plats för järnframställning så borde det finnas mer än såhär.
Järn framställdes på järnåldern i blästerugnar och någon sådan har man inte hittat. Och platsen ligger inte nära en sjö eller myr där råvaran till järnet kunde hämtas.
– Men man verkar ha hanterat metall här.
Att arkeologerna hittat asbestkeramik i närheten tidigare kan tyda på metallhantering. Den kan ha använts för att smälta metall, troligast brons, även om keramikens användning debatteras.
De fynd som hittas läggs i små påsar och ska analyseras vidare senare.
Olof Östlund tar fram en slaggbit. Den lilla biten är tung och hålig. Inte rent järn, men inte heller en vanlig sten. De har även hittat bränd lera som eventuellt är keramik. Kvartsavslag finns också, men inte så mycket.
– Men det är inte så konstigt då det inte längre är stenålder här.
Slaggstenarna som hittats vållar visst huvudbry för Olof Östlund.
Kvarts användes till exempel till att göra pilspetsar och andra skärande redskap. Flinta har de också hitta.
– Men det är nog avslag från eldslagning, när man gjorde upp eld.
Vad kan syftet ha varit med att lägga anläggningarna här uppe?
– Man kan tänka sig att man har lagt en eldfarlig verksamhet en bit ifrån boplatsen.
Finns spår av hyddor?
– Nej, troligtvis bodde man i tält. På boplatsen nedanför hittade vi en stor brun fläck med kulturlager och brända ben. Kanske hade man ett tält där.
Året om, här vid kusten?
– Det är troligt att man flyttade omkring säsongsvis. Men visst kan man bo i tält även vintertid. Man måste bara få tag i tillräckligt med bränsle.
Han tror att den sandiga avsatsen i den steniga slänten kan ha lockat folk till sig.
– Här är det lätt att gräva om man vill göra en grop för avfall eller en kokgrop. De hade ju inga metallspadar då.
Förutom att gräva i anläggningar och ta hand om fynden de hittar planerar de att göra kol-14-dateringar på anläggningarna och leta efter fröer som kan ha bevarats.