Arkeologerna tror sig ha hittat en grund. Här arbetar Anna Lindström med att frilägga den.
För några veckor sedan var Norran vid E 4 där arkeologerna från Skellefteå museum grävde på en plats som använts under brons- och järnåldern. Anledningen är att Norrbotniabanan ska gå där. Den här gången gräver de i två veckor i Hedensbyn, intill Järnvägsleden.
Förra året gjordes en utredning av tre så kallade bytomter eller gårdstomter, två i Hedensbyn och en på södra sidan älven. Den här gången görs en förundersökning, en lite mer omfattande utgrävning som ska avgränsa, datera och karaktärisera en av platserna i Hedensbyn.
Susanne Sundström visar runt i de tre stora schakten som grävts. Hon berättar att det fanns ett tiotal gårdar i det här området på 1500-talet, men att det är lite oklart var exakt de var placerade.
Nu undersöker de bland annat en grund som de hittade förra året. Det visar sig att grundstenarna låg uppe på ännu ett grundlager längre ner i jorden.
– Den högre grunden tror vi kan ha varit en ladugård från 1870-talet. Det var en väldigt stor ladugård, säger Susanne Sundström och stegar upp konturerna.
– Vi måste göra lite ytterligare arkivsökningar för att förstå vem det var som ägde den.
Men fokus i år ligger på de lämningarna som de tror är äldre än ladugårdsgrunden.
– Vi tog jordprover vid grunden förra året och hittade korn som daterats från 1500- till 1700-talet. Det visar att det fanns en äldre odlingsfas än ladugården.
Susanne Sundström påpekar att det är ganska stora stenar som använts som grundstenar i området.
Problemet med matjorden är att jordlager och föremål har rörts om och förstörts när marken brukats. Hittills i år har de hittat få fynd som går att använda för att datera lämningarna. Förra gången platsen undersöktes hittades däremot en malsten och en trefotad gjutjärnsgryta som kan vara medeltida.
Området ligger på en ås 13–14 meter över havet. På medeltiden var det bara vatten på älvssidan men under delar av järnåldern låg området på en ö. Delar av marken är ännu blöt. I leran har arkeologerna hittat något ovanligt.
– Det är något väldigt spännande, säger Susanne Sundström och visar en sänka.
– Vi har hittat trä. Brädorna ligger nere i leran. De måste ha sjunkit ner när det var dy här.
Det är minst fyra brädor och i dem sitter flera nitar av metall. Det finns även träplugg.
Det är ovanligt att hitta bevarat trä vid utgrävningar i Skellefteområdet. Oftast gräver arkeologerna i sand och morän där trä snabbt försvinner. I lerans syrefattiga miljö kan det däremot bevaras.
På en bräda sitter några metallnitar och träplugg har använts.
– Det är frustrerande för det är svårt att säga vad det är.
Åldern är svårbestämd, men brända ben har hittats vid en bräda, vilket kan signalera att det är ett förhistoriskt fynd.
– Kanske kan benen ge en fingervisning om brädornas ålder. Det skulle kunna vara slutet av järnåldern. Vi ska också ta prov på träet och kanske gräva en provgrop mellan brädorna för att se om det finns något mer.
I ett tredje schakt skrapar Olof Östlund bort matjord från en anläggning med förkolnat trä och rödbränd sand. Där har de hittat skörbränd sten och brända ben. Även det kan vara förhistoriska lämningar.
Susanne Sundström hoppas att eventuella ytterligare utgrävningar ska göra det tydligare vad det är för en plats.
Hur levde de medeltida Skellefteborna?
– De var troligtvis mångsysslande bönder, som fiskade och jagade säl. Medeltida gårdar bestod ofta av enkla timmerhus, säger Susanne Sundström.
Hon berättar att det finns stora kunskapsluckor gällande bebyggelse under järnåldern och medeltiden här. Få gårdar har grävts ut.
Förundersökningen kan leda till en grundligare slutundersökning.
– Det kan behövas för att kunna säga vad lämningarna är.