Oväntat. 63-åriga Maj-Britt var helt frisk innan den ödesdigra dagen i juli.
Det var i mitten av juli i år. Hon var ensam i stugan utanför Kiruna. Visst hade hon lite ont i halsen och kände sig hes, men hon var ändå sugen på att ta en skogspromenad till skogskojan sju kilometer därifrån.
– Efter ett tag började jag känna mig matt. Jag hade ingen telefon med och hade inte sagt till någon att jag skulle dit. Men jag tänkte ändå att jag skulle fortsätta, säger hon.
Men så hörde hon björnvisslingar och vände turligt nog om. När hon kom tillbaka till stugan har hon bara diffusa minnen. Morgon efter kom svägerskan dit och märkte att allt inte stod rätt till.
– Jag hade tydligen sagt att jag var sjuk och hade krupit till toan, säger Maj-Britt.
Svägerskan ringde ambulans. Maj-Britt minns svagt när den kom. Vad som sedan hände har hon bara fått berättat för sig.
– Tydligen pratade jag och var vid medvetande, men jag minns inget av det, säger hon.
I ambulansen kunde de inte mäta något blodtryck. Det fick bli ambulansflyg till Sunderbyn. Läget var kritiskt – Maj-Britts hjärta fungerade inte som det skulle.
Där kallade läkarna på ecmo-teamet som flög upp från Stockholm och kopplade henne till en ecmo-maskin.
– De visste inte om jag skulle överleva, säger Maj-Britt.
Läs även: Lungor utanför kroppen – behandlingen allt bättre i Västerbotten
Hon flögs vidare till Umeå där hon låg uppkopplad en vecka. Därefter blev det en tid i respirator vid Sunderbyn.
– Jag återhämtade mig fortare än de trodde, säger hon.
Men hela kroppen slogs i princip ut. Hon fick många mediciner och ämnen för att kroppen skulle hållas vid liv.
– Maskinerna var min kropp, säger hon.
Läs även: De svetsar bort folksjukdom med fjärrstyrning
När hon vaknade upp femte augusti på Sunderbyn visste hon inte vad som hade hänt eller var hon var.
– Jag trodde jag hade varit full. Jag vet inte varför. När jag fick prata med mina anhöriga i telefon grät alla. Jag tänkte att jag säkert hade gjort något i fyllan, säger hon.
Det var en förvirrande tid. Hon hade svårt att ens lyfta armarna,. Det var svårt att prata då hon var hes och hjärnan ville inte vara med när hon skulle skriva.
Efter Sunderbyn fick hon komma tillbaka till sjukhuset i Kiruna för rehabilitering. Hon kunde varken sitta, stå, äta eller dricka själv. Sammanlagt en månad spenderade hon på sjukhus under sommaren.
Läs mer: Visste inte att han hade hjärtfel – räddades med ny klaff
Vet läkarna vad som orsakade hjärtproblemen?
– De tror att jag hade fått ett kikhostvirus i hjärtat. Det är det enda svar de kunnat ge mig. Jag var helt frisk innan. Det kom verkligen som en blixt från en klarblå himmel, säger Maj-Britt.
Så här efteråt kan hon inte förstå att hon faktiskt varit med om allt detta – och kommit tillbaka.
– Jag mår bra nu även om konditionen är dålig. Jag är lite rädd för att anstränga mig mycket och går på kontroller. Men hjärtat såg bra ut sist, säger hon.
Webb-TV: Se en hel tarmoperation på drygt en minut
När jag fick prata med mina anhöriga i telefon grät alla.
