Här syns berget från ovan, och en dumper som just släpper sin last. Foto: Yvonne Rönngren.
En kall januaridag bestiger vi högen. Norrans senaste besök gjordes för två år sedan, och sedan dess har bolagets lager av järnsand blivit mycket större.
Det innehåller just nu 900 000 ton, vilket motsvarar 530 000 kubikmeter.
Läsa mer? Här är reportage från förra besöket.
Vi kliver upp på ett cirka 20 meter högt och väldigt långt berg, som ligger vid industriområdets nordöstra del, ut mot havet.
Hit kör dumprar upp 40 nya lass varje dag, året om; 800 ton per dygn. Trots att restriktionerna om att använda järnsand har lindrats, så växer berget, och det väntas fortgå åtminstone fram till sommaren.
– Sedan får vi se hur mycket användningen inom byggbranschen kan komma igång, säger Linn Andersson.
.lemonwhale-embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width:100%; }.lemonwhale-embed-container iframe { position: absolute; top: 0; left:0; width: 100%; height: 100%; }
Historien om järnsanden började 2012 när Rönnskär hade ansökt om förnyat miljötillstånd hos mark- och miljödomstolen.
I sina yttranden ansåg Naturvårdsverket, länsstyrelsen och Skellefteå kommun att järnsand borde anses som avfall och inte som biprodukt.
Skillnaden är stor, när det gäller tillstånd för att använda materialet.
– Vi stödde oss på lagen, närmare bestämt miljöbalken och avfallsdirektivet, säger Eva Kinnvall, miljöchef på Skellefteå kommun.
Men mark- och miljödomstolen tog inte tydlig ställning, utan överlämnade frågan till tillsynsmyndigheten, som är länsstyrelsen.
Hänvisade till länsstyrelsen
I juni 2014 beslutade kommunens bygg- och miljönämnd att förbjuda användning av järnsand i några ärenden, om byggherrarna inte sökte och fick tillstånd från länsstyrelsen.
– Jag minns sommaren 2014 som en vändpunkt, säger Linn Andersson.
När det krävdes tillstånd från länsstyrelsen ansågs användningen för krånglig och försäljningen av järnsand störtdök.
Före restriktionerna hade Rönnskär sålt all järnsand de tillverkade, ibland hade efterfrågan varit större än tillgången.
– Kommunen och de stora byggbolagen var våra kunder.
Mera forskning
Linn Andersson hade börjat som miljö- och utvecklingschef på Rönnskär i december 2012, så hela hennes tid på posten har kantats med frågor och oro om järnsanden.
– Vi tog omgående initiativ till olika försök. Dels handlade det om att testa om och hur järnsand lakar ur metaller, dels om forskning för att hitta alternativa sätt att använda materialet.
Boliden samarbetar med flera forskningsinstitut som bland annat undersöker om järnsand kan ingå i betong för att göra det tyngre och/eller hållbarare. Ökad tyngd kan exempelvis vara bra i block som ska ligga under vattenytan i kanaler, dammar och pirar.
Till moderna kök
– Det undersöks också om järnsand kan blandas i ett kompositmaterial och göra bänkskivor och fönsterbänkar av. Då får man en mörk och blank yta som liknar sten.
- Inget av de här projekten har nått i mål, men de ser lovande ut, säger hon.
Under denna tid började också Rönnskär använda mer järnsand i sina egna byggen.
– Det var viktigt för oss att materialet användes där man tog tillvara de goda egenskaperna. Hade vi lagt det i någon form av slutlig deponi kunde det ha tolkats som att vi uppfattar det som avfall.
Riktlinjerna kom
Så kom Skellefteå kommuns riktliner för användning av järnsand, i mars 2016. Nu skulle man få använda materialet vid viss typ av byggen och efter särskilda säkerhetsåtgärder.
Bakgrund 1: Här beslutades riktlinjerna.
– Då återkom kommunen som kund. Men däremot inte byggbolagen som nog tyckte att handläggningen blev för krånglig och tidsödande. Läget var fortfarande kritiskt när det gällde tillväxten på högen, säger Linn Andersson.
Under tiden riktlinjerna fanns godkände bygg- och miljönämnden användning av järnsand vid 24 byggen, medan ett mindre bygge nekades.
Riktlinjerna försvann
Det senaste som hänt är att Skellefteå kommuns riktlinjer slopats, som följd av en del domar om järnsand. I just de fallen ansågs materialet som biprodukt. Ännu en sak som hänt var att länsstyrelsen och Boliden ändrade sina anvisningar.
Riktlinjerna slopades i november 2017.
Bakgrund 2: Här försvann riktlinjerna.
Nu har ansvaret flyttats till användaren, som själv ska bedöma om järnsanden ska användas som biprodukt. Man följer då instruktioner som finns på länsstyrelsens och Bolidens hemsidor.
– Jag blev överraskad och mycket glad att riktlinjerna slopades, säger Linn Andersson.
Säljer mera nu
Hon säger att det redan märks att försäljningen av järnsand ökar.
Under Norrans besök går två lastbilar i skytteltrafik till ett bygge.
Men än är ökningen måttlig, och bolaget ska nu dra igång information för att få med sig byggbolagen igen.
Det man då understryker är att användningen kräver mindre byråkrati än de senaste åren.
Däremot är de rekommenderade användningsmetoderna i sig inte ändrade.
Öka i sommar?
Förr i tiden köptes järnsand främst på sommarhalvåret, så det är nu till våren och sommaren som man hoppas användningen får fart igen.
Bolaget hoppas nu i första hand att försäljningen ska bli lika stor som produktion så att berget slutar växa.
Fylla i havet
Vad ska då hända med lagret? Det finns tre stora projekt på gång som skulle kräva stora mängder järnsand. De är:
1) Fyllning i Kankbergsgruvan. Järnsand används istället för berg, för att fylla tomma gruvrum, så att man kan bryta malm intill. Skulle ta en halv årsproduktion varje år, i många års tid.
- Den användningen har vi tillstånd för, men det diskuteras fortfarande om det är bästa lösning för gruvans del. Kanske kommer beslut under 2018.
2) Utfyllnad av ett stort område på Rönnskär så att man får mera mark. Sker ut mot havet. Då kan också gråberget som grävs ur från djupförvaret komma till användning. Skulle kräva två årsproduktioner. Tillstånd har sökts hos mark- och miljödomstolen.
3) Den nya hamnen som Skellefteå kommun planerar bygga på Näsudden. Skulle kräva fyra årsproduktioner. Tillstånd har sökts.
– Kanske måste vi rent av välja bland dessa projekt, om järnsanden inte räcker till.
Hoppas på användning
Linn Anderson hoppas och tror att man hittar rätt användning för all järnsand och att det berget kan vara borta om 5–7 år.
– Men jag har inte slutat att oroa mig. Än är den här frågan ett problem för Rönnskär.
- I vårt värsta scenario diskuterade vi deponering, alltså att man skapar permanenta lager utan att järnsanden används till något vettigt. Det skulle i så fall ha skett på bolagets marker, dock inte här på Rönnskär. Men vi hade inte tittat närmare på det.
Minska produktionen av järnsand har aldrig varit på tal, eftersom det innebär att man minskar produktionen av koppar. Det är Rönnskärs viktigaste produkt.
Under hela processen har produktionen varit jämn: 250 000 ton järnsand per år.
Sänker inte priset
Aldrig under hela den här tiden har priset på järnsand sänkts, trots att det under en period nästan inte fanns en enda kund.
– Nej, det var också viktigt för att vi skulle uppehålla statusen i materialet, att det är en produkt och inget annat säger Linn Andersson.
Fakta: Försäljningen
Såld järnsand till externa kunder
2011: 142 000 ton
2012: 143 000 ton
2013: 94 000 ton
2014: 42 000 ton
2015: 28 000 ton
2016: 30 000 ton
2017: 87 000 ton
Fakta: Här är Bolidens anvisningar om järnsand.
Fakta: Här är länsstyrelsens anvisningar.
Fakta: Här är kommunens anvisningar.
Produktionen. Här har nyproducerad järnsand fraktats ut på transportband och ramlat ner i en betongficka, där vatten får rinna bort. Därav ångan. När sanden runnit av lastas den till dumprar som kör upp till bergets topp för att lasta av. Foto: Yvonne Rönngren.
...men försäljningen har kommit igång, och det är Linn Andersson glad för. I bakgrunden lastas en lastbil för körning till ett bygge. Foto: Yvonne Rönngren.
Problemet. Linn Andersson uppe på det cirka 20 meter höga och snöbeklädda berget. I bakgrunden körs nyproducerad järnsand upp, för än växer berget. Foto: Yvonne Rönngren.
Den stora högen. Järnsanden är hela den stora vita högen i utkanten av Rönnskärs industriområde. På toppen släpper just en dumper sin svarta last. Foto: Yvonne Rönngren.