Drömtrappor i Norsjö har ca 100 anställda. Det är ett exempel på att små och medelstora företag kan utvecklas på ett bra sätt i Norranområdet. På bilden Johan Jonsson VD.
I två tidigare artiklar har jag skrivit om samhällsekonomin i Norranområdet. Jag har visat att kommunerna har vissa grundläggande ekonomiska problem. Den lokala skattekraften är relativt låg, företagsvinster försvinner från kommunerna och det samlade värdet av den ekonomiska aktiviteten är under riskgenomsnittet. För att klara välfärden i Norranområdet har kommunerna därför valt att ta ut högre skatt än en svensk normalkommun.
Men det finns ett utjämningssystem som ska lätta bördan för kommuner med svag lokal ekonomi. Norranområdet ligger i sverigetoppen som mottagare i det systemet. I Finland och i ännu högre grad i Norge är den totala volymen inom den kommunala utjämningen större än i Sverige. Detta beror på hur det politiska stödet för utjämning ser ut.
Det finns dock goda skäl att inte stirra sig blind på utjämningsfrågor. Grunden för välfärden ligger i näringslivet. I längden kan bidrag till kommuner inte skapa utveckling. Den skapas istället av att människor både kan och vill satsa på nya idéer där man bor.
Två tredjedelar av alla anställd i Sverige arbetar i små eller medelstora företag med mindre än 250 anställda. Fyra av fem nya jobb skapas också av dessa företag. Ju fler små och medelstora företag som startas i Norranområdet desto bättre. Utgångsläget är dock ett annat. Andelen företagare i regionen ligger klart under riksgenomsnittet.
Flarken Adventure är ett växande turimsföretag i Norranområdet. På bilden Volontären Lucy Rauzy i samspråk med Fabien Lienhardt som driver verksamheten.
Det finns flera problem för människor som vill starta eller utveckla företag i regionen. Det handlar bland annat om en förkärlek till storföretag bland många politiker. Om det ska jag skriva en annan gång. Men det handlar också om ekonomi. Det är mycket svårt att finansiera företagsverksamhet utanför städerna. Banker vill inte låna ut pengar eftersom företagare i glesbygd har svårt att sätta något i pant.
Samtidigt finns det bolag inom vindkraft, gruvnäring och andra naturresursbranscher som är mycket intresserade av att verka här. Just nu tvekar kommuner att ge tillstånd. De undrar med rätta vad de skulle tjäna på en ny vindkraftpark eller gruva i kommunen.
"Det här är inte allmosor eller ersättning utan utvecklingsmedel", säger Ann-Mari Sandberg från kreditföretaget Garantia.
Åsele är emellertid en plats som visar vägen framåt. Kommunen tvekade att ge tillstånd åt en ny vindkraftpark åt bolaget IOWN. Men genom en samverkan mellan kommun, bolag, statliga Vindkraftscentrum och kreditföretaget Garantia sjösattes en mycket spännande idé.
Vindkraftsbolaget åtar sig att årligen betala 50 000–55 000 per megawatt installerad effekt till lokalsamhället för det som ett vindkraftverk producerar. Dessa pengar förmedlar sedan Garantia som borgensåtaganden för företag i bygden. Helt plötsligt öppnas en möjlighet för nya och gamla företag att finansiera investeringar.
Den 9 september gick regeringen ut med sitt löfte att ge ersättning till kommuner som säger ja till vindkraft. 340 miljoner ska satsas under 2025. Risken är att detta besked frestar Norranområdets kommuner att tänka kortsiktigt. Ny vindkraft behövs. Kommunerna behöver pengar. Men framför allt behövs riskvilligt kapital till lokal utveckling. Det skapas bäst genom långsiktigt partnerskap där företag åtar sig att delta under lång tid, inte genom kortsiktiga kommunbidrag.
Kommuner ska inte ge tillstånd till nya etableringar på kortsiktiga grunder. De ska efterfråga modeller för återinvesteringar i bygdens människor innan de tackar ja till ny utvinning av naturresurser.