Kiruna. Bilden från 2017 är ett exempel på de stora ekonomiska värden som skapas i kommunen. Gruvan är så lönsam att det är värt att flytta staden.
I den förra texten på detta ämne visade jag att de ekonomiska värden som skapas i Norranområdet inte sticker ut nationellt. Räknat per person bidrar vi på en nivå som ligger strax under det svenska genomsnittet. Men det gäller faktiskt för de flesta av Sveriges kommuner. BRP per invånare landar strax under snittet. BRP är måttet för de ekonomiska värden som skapas i en kommun under ett år.
Att inte fler är bättre än så beror på att några kommuner i Norrbottens och Stockholms län visar upp extrema värden som höjer snittet.
Solna i Stockholms län har högst BRP per invånare i Sverige. Nivån är 409 procent av riksgenomsnittet. Kiruna i Norrbotten ligger på andra plats i BRP-ligan räknat per invånare. Där är nivån 305 procent av riksgenomsnittet.
Kiruna domineras av en stor och lönsam järnmalmsgruva. De anställda är välbetalda och befolkningen i kommunen relativt liten. Gruvans vinster och alla löner blir en stor genomsnittlig summa på varje invånare. I Solna finns både stora arbetsplatser och en mängd huvudkontor till lönsamma bolag. Det gör att det finns fler välbetalda tjänstemän och företagsledare där än i alla andra svenska kommuner.
Ägandet av Sveriges olika företag är spritt över många människor. Nästan tre miljoner personer och organisationer äger aktier i landet. Men det är vanligare att personer med hög inkomst är delägare i företag än personer med låga inkomster. Det betyder att om man ska leta efter vart vinsterna tar vägen ska man titta på platser som Solna.
Problemet för Kiruna och många andra norrländska kommuner är att befolkningen är liten, ytan stor och att andelen höginkomsttagare låg. Det gör att skatteintäkterna ska räcka till samhällsservice över en stor yta samtidigt som potentialen att ta ut skatt (skattekraften) är lägre än riksgenomsnittet. Detta har i sin tur lett till att norrländska kommuner har högre kommunalskatt än andra, samtidigt som skolan, vården och omsorgen fungerar knackigt.
Strawberry arena i Solna. I denna kommun finns huvudkontor till många stora företag och det finns gott om stora dyra fastigheter.
Det finns en populär idé för att styra upp denna skeva situation. Den handlar om att företagsvinster (kapital) skulle beskattas i den kommun där värdena skapas. Förslagen brukar ofta handla om typiskt norrländska näringar som skog, vattenkraft och gruvor. Exempel tas från Norge och Finland där dylika system finns idag.
Vissa kommuner skulle bli vinnare i ett sådant system. Men utfallet skulle uppfattas som orättvist av många. Den norska vattenkraftsåterbäringen kan tas som exempel. Ifall den infördes i Sverige skulle Umeå kommun få klart mest pengar i Västerbottens län. Det beror på att Stornorrfors kraftstation ligger i kommunen. Det är Sveriges näst största vattenkraftverk. Robertsfors kommun skulle knappt få någonting alls.
Det finns ett fördelningsproblem med lokala kapital- eller naturresursskatter. Detta löser man i Norge och Finland genom utjämningssystem där staten går in med extrapengar för att minska skillnaderna mellan kommunernas ekonomi. Detta system är allra starkast i Norge.
Kommunhuset i Robertsfors. Vattenkraftsåterbäring av norsk modell skulle inte mycket pengar tillbaks för Robertsfors.
Sverige har också ett kommunalt utjämningssystem. Men det innehåller mindre pengar än Norge och Finland. Orsaken till detta är politisk. I grannländerna finns ett starkare stöd för ekonomisk utjämning mellan kommuner.
Lokala kapital- eller naturresursskatter skulle alltså lösa vissa problem i norr, men också skapa nya. Dessutom finns det en grundläggande brist i tanken att just kommunerna ska få del av företagens vinster. De pengarna skulle göra större nytta i Norranområdets näringsliv. Om det handlar den sista artikeln i denna serie. Norrland behöver mer kapitalism!