Som utomstående kan det vara svårt att avgöra hur angeläget det är med en restaurangutbildning på gymnasial nivå. Från branschens sida har starka åsikter uttrycks om att en sådan är viktig. Samtidigt verkar det vara ganska få ungdomar som vill gå den. Kommunens beslut att inte starta upp programmet till hösten 2024 berodde på att de inte hade förstahandssökande till alla platser.
Medlefors folkhögskola delar dock branschens bedömning att det finns ett behov av en restaurangutbildning i Skellefteå. Enligt uppgifter till Norran hade de under en tid övervägt att starta denna typ av verksamhet, och när de såg rapporteringen om den inställda gymnasieutbildningen upplevde de att tiden var mogen. Medlefors ägs av Föreningen Norrlands arbetares Folkhögskola och är en del av arbetarrörelsen.
Det är ett styrkebesked för Skellefteå som ort att det finns olika aktörer som kan ta initiativ i samhällsfrågor. Företag, föreningar och andra organisationer är viktiga aktörer som på olika bidrar till ett dynamiskt lokalsamhälle.
I diskussionen om det fria skolvalet och om friskolors vara eller inte vara försvinner ofta denna centrala frågeställning. Fokus hamnar ofta på de stora friskoleföretagens ambitioner att göra vinst. Mer sällan talas det om friskolornas betydelse för en bygd eller för olika samhällsnischer.
Det svenska friskolereformen genomfördes 1992 och många av argumenten för reformen handlade om valfrihet och variation. Det var inte vinstintresset som lyftes fram som ett skäl för reformen. Däremot har utvecklingen byggt på en kvasimarknadslogik där det blivit mer fördelaktigt att driva kommersiella friskolor än idéburna, icke vinstdrivande friskolor. Detta är något som Ebba Henrekson vid Marie Cederschiölds högskola har forskat om. Förra året lade hon fram en avhandling där hon jämför utvecklingen i Sverige och Milwaukee (USA). På båda platserna genomfördes skolvalsreformer i början av 1990-talet med ungefär samma argument. I Sverige vann kommersialiseringen, men i Milwaukee var det de idéburna friskolorna som blev bestående. Henreksson menar att detta beror på hur reglerna utformats.
Med detta sagt. Ett dåligt system kan förändras. Vi kan se Medlefors initiativ kring restaurangutbildningen i Skellefteå som ett symboliskt steg mot en sådan förändring.
Noteras bör att Medlefors folkhögskola inte alls vill kalla detta för en friskoleutbildning. Rektor Monica Widman Lundmark anser att utbildningen är utformad med samma förutsättningar som andra folkhögskoleutbildningar och att Medlefors inte avviker från sin tidigare profil när de startar den.
Widman Lundmark har såklart helt rätt i att utbildningen i alla formella avseenden kommer vara av folkhögskolekaraktär. Men i sin praktiska funktion blir den en gymnasieutbildning.
Min bedömning är dessutom att det nog inte kommer hålla i längden att bedriva utbildning för gymnasieungdomar som en folkhögskoleutbildning. Huvudregeln är att man måste ha fyllt 18 år för att gå folkhögskola. Att Medlefors nu startar en utbildning riktad till ungdomar under 18 år möjliggörs av att alla folkhögskolor i kommunen har ett särskilt avtal med Skellefteå kommun, vilket finansierar viss gymnasial utbildning. Det avtalet går säkert att stretcha en bit, men om till exempel Edelviks och Solviks folkhögskolor tar liknande initiativ i framtiden är det sannolikt att ekonomin inom denna avtalslösning blir för omfattande. Möjligen är också juridiken kring sagda avtal lite för luddig.
Nu återstår att se hur många elever Medlefors får till sin restaurangutbildning. Om den blir populär tycker jag absolut att de ska ta steget fullt ut och starta formell friskoleverksamhet inom ett år eller två. Det skulle bidra till Skellefteås utveckling!