Personal från röntgen och vårdhygien är de som strejkar vid Skellefteå lasarett.
Nu har vårdstrejken startat. Sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor som organiseras av Vårdförbundet är i konflikt med arbetsgivarorganisationerna Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Sobona.
Norran har tidigare uttryckt stöd på ledarplats för sjuksköterskornas krav i artiklarna "Utan personal blir det ingen vård", "Den utökade vårdstrejken är ett risktagande för sjuksköterskorna" och "Det låter lite som ett utpressningsförsök från regionen". Vårdförbundet efterfrågar en generell arbetstidsförkortning på 15 minuter om dagen. Arbetsgivarsidan har inte visat något intresse att gå facket till mötes.
Strejkhotet har inte påverkat arbetsgivarsidans förhandlingsvilja. Därför kan man inte räkna med att de ändrar sig nu när strejken startar heller. Det som inleds nu är högst troligt en uthållighetskamp. Den sida som orkar längst kommer nog vara den som vinner.
En nyckelfaktor för parterna är att inte drabbas av allmänhetens vrede. Frågan är vilken sida som missnöje och ilska kommer vändas emot när vårdköer växer och behandlingar ställs in? Blir det Vårdförbundets medlemmar som kommer drabbas av kritik eller kommer opinionen rikta in sig på arbetsgivarsidan.
Det finns många skäl att kritisera Region Västerbotten. Särskilt det politiska styret har visat stor oförmåga att lösa regionens ekonomiska och organisatoriska problem. I kombination med detta har regionen bemanningsproblem. Det behövs fler sjuksköterskor i Västerbotten.
Med tanke på detta är det obegripligt att Region Västerbotten inte visar framfötterna i att lyssna till Vårdförbundets krav. Tror regionen att fler vill jobba i vården om arbetsgivaren inte tar fackets viktigaste krav på allvar?
Personal från olika delar av sjukvården slöt upp när strejken inleddes. Från vänster Cecilia Sandberg, Frida Gustavsson, Johanna Davisson och Sofia Andersson.
Det som behövs nu är en kompromiss. Uppenbarligen är det svårt för arbetsgivarsidan att gå Vårdförbundet helt till mötes. För att lösa konflikten behöver det finnas en föhandlingsvilja från båda parter och en grundläggande enighet om att båda måste ge med sig litegrann.
Arbetsgivarsidan har inget att vinna på att köra över Vårdförbundet helt och hållet, då ökar bara svårigheterna att rekrytera och behålla personal i vården.
Samtidigt behöver facket ta med i sin kalkyl att arbetsgivarsidan faktiskt är sanningsenliga då de menar att kraven är för tuffa. Ur ett fackligt perspektiv är det kontraproduktivt att driva igenom krav som i längden förutsätter sparbeting hos arbetsgivaren.
Strejken är igång. Det är en av de skarpaste stridsåtgärderna på svensk arbetsmarknad. Konflikten kommer dock inte vinnas genom strid utan genom kompromiss. Nu är det dags för parterna att mötas vid förhandlingsbordet.