Häromveckan släppte Statistiska centralbyrån, SCB, ny statistik som visar att matpriserna i snitt i dag ligger nästan 26 procent högre än hösten 2021. Bland de varor som stigit mest i pris finns kaffe, te, kakao, fisk, kött, mjölk, ost, ägg samt frukt och grönt. Men alla livsmedel har ökat i pris. Något som slår hårt mot hushållen. För en barnfamilj handlar det om tusentals kronor i ökade matkostnader. Har man barn är det dessutom svårt att drastiskt ändra kosthållningen för att spara. Naturligtvis kan man köpa nedsatta varor med kort datum och välja bort en del, men barn måste äta och till skillnad från vuxna är de ofta begränsade i vad de tycker om och vad som fungerar. Havregrynsgröt morgon, middag kväll är knappast ett alternativ.
För människor som redan tidigare haft svårt att få pengarna att räcka till innan månaden är slut och tvingats söka hjälp hos frivilligorganisationer för att kunna äta sig mätta är situationen ofta svårare än någonsin.
Det är ju dessutom inte bara matpriserna som skenat. Ingen har kunnat undgå hur inflation, räntehöjningar, drivmedelspriser, elkostnader med mera ryckt undan mattan under fötterna ekonomiskt för stora delar av befolkningen. Att något måste göras är tydligt.
Vänsterpartiets lösning är att lagstifta mot de höga matpriserna. I sitt tal på Vänsterdagarna i Göteborg 25-26 november presenterade partiledaren Nooshi Dadgostar en rad förslag för att sätta press på handeln att sänka matpriserna. Bland annat vill Vänsterpartiet att handlarna ska vara skyldiga att lämna underlag för sin prissättning till Konkurrensverket. Om någon anses ha tagit ut oskäliga priser ska man beläggas med kännbara böter. Lämnar en butik felaktiga prisunderlag till Konkurrensverket ska ägaren kunna dömas till fängelse.
Vänsterpartiet vill också lagvägen försöka begränsa de stora matjättarnas utbredning och uppmanar regeringen att skyndsamt tillsätta en utredning som möjliggör detta.
Enligt Dadgostar skadar de höga matpriserna både hushållen och samhällsekonomin. Det har hon rätt i. Men att slå vilt mot livsmedelshandlarna är helt fel väg att gå. Den huvudsakliga anledningen till att maten blivit dyrare i butik är att såväl handlarna som livsmedelsproducenterna fått väsentligt ökade kostnader. Även de måste hantera sådant som räntehöjningar, höjda hyror, mångdubblade elkostnader, ökade priser på djurfoder och utsäde. Dessutom har transportsektorns kostnadsökningar haft stor påverkan i alla led.
Att gå på företagare som försöker få verksamheten att gå runt och kämpar för att slippa säga upp personal, är som att försöka bota ett brutet ben med panodil. Vill politiken påverka kostnadsutvecklingen på allvar måste man gå till botten med själva grundorsaken. Kriget och världsekonomin är det svårt att göra något åt. Men här i Sverige går det, om de styrande vill, att sänka eller ta bort elskatter och ta bort amorteringskrav. Till exempel. Att Nooshi Dadgostar och hennes parti inte är intresserade av sådant må vara hänt. Men att den borgerliga regeringen i högre grad inte ser värdet i att sänka skatter för att underlätta för hushållen är däremot en besvikelse. Förhoppningsvis får de sänkningar på bensin och diesel som aviserats i alla fall viss effekt. Men det är långt ifrån tillräckligt för att människor inte ska behöva gå och lägga sig hungriga.