Kaos är granne med Gud, konstaterade den svenske 1800-talsförfattaren Erik Johan Stagnelius.
Kaos är nuförtiden också granne med Vänsterpartiet.
– Stefan Löfven, du har 48 timmar på dig. Stoppar du inte förslaget om fri hyressättning i nyproduktion, eller sätter dig i nya förhandlingar går vi vidare i processen med att försöka väcka misstroende mot regeringen.
Budskapet från Vänsterpartiledaren Nooshi Dadgostar var tänkt att framstå som ett kristallklart ultimatum till regeringen.
Men det visade sig vara grumligt, otydligt och vagt, kantat av frågetecken. Det fanns till exempel frågor som ställdes på presskonferensen, och senare i intervjuer, som Dadgostar inte ville/inte kunde svara på.
Under onsdagen lär det ha pågått intensiva förhandlingar i flertalet konstellationer. Om Vänsterpartiet går vidare med sitt försök att utlösa en regeringskris lär vi få svar på under torsdagen (17/6 2021).
Frågan är hur Vänsterpartiet tänkt, när de tänkt.
För det första: Ett misstroende mot regeringen skulle i praktiken bana vägen för en regering med det tilltänkta regeringsunderlaget efter nästa års val – vid en borgerlig seger: Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av Sverigedemokraterna. Det verkar som om Vänsterpartiet föredrar Ulf Kristersson framför Stefan Löfven.
För det andra: Det är precis som justitieminister Morgan Johansson (S) säger: ”Det finns inget regeringsförslag. Vi kan inte dra tillbaka ett förslag som inte finns.” Nej, det går ju inte. Förslaget befinner sig på remiss- och utredningsstadiet. Om nu Vänsterpartiet måste rikta ett misstroendevotum mot regeringen borde man ha avvaktat tills det finns ett förslag.
För det tredje: Att sy ihop en fungerade regeringskonstellation, med tillräckligt stort stöd i kammaren, visade sig vara svårt, nästintill omöjligt efter valet 2008. Det tog 129 dagar av sonderingar och förhandlingar att sy ihop dagens socialdemokratiskt ledda regering. Är Vänsterpartiet verkligen berett att verka för att avsätta en regering med en coronapandemi rasande i samhället?
Vad Nooshi Dadgostar och kompani nu hoppas på är självklart någon form av socialdemokratiskt förslag som kan rädda partiet från att behöva avsätta en regering med konservativ/främlingsfientlig hjälp och som är nog långtgående för att rädda ansiktet, och kunna säga ”titta vad vi åstadkom”.
Det är inte bara Stefan Löfven och kompani som har en hel del att fundera på. Det har även Nooshi Dadgostar. Ja, förrssten alla andra riksdagspartier, som måste vara förberedda på alla eventualiteter.