Tvåmilaradien täcker bara in tio procent av Skellefteå kommuns yta, men där bor nära 70 procent av kommunens befolkning. Absolut tillräckligt med människor och röster för att avgöra vilka som ska ha den politiska makten i kommunen. Nu verkar det också vara det magiska talet när det gäller att avgöra hur långt ifrån centrum som service till medborgarna ska sträcka sig.
Det är allvarligt nog att busstrafik dras in eller begränsas till en minimal nivå, att skolor stängs ner även i områden med tillväxt och att väg och gatubelysning hotas av nedsläckning. Men att det man kan betrakta som innerstad i kommunen och som i dag har cirka 50 procent av befolkningen får nästintill 100 procent av de kommunala investeringarna är helt enkelt inte acceptabelt.
Det enda som nu verkar tillföras området utanför den magiska tvåmilaradien är utplacering av människor med sociala problem. Mönstret känns igen ifrån storstäderna, men Skellefteå är ju ingen sådan och kommer aldrig hellre att bli det. Så förtäta, bygg på höjden och lek storstad – men utsätt inte ett redan prövat omland med det som inte kan beskrivas som annat än ”social dumpning”.
Less på kommunal hybris och slöseri