På SVT-Play finns en dokumentär med titeln ”Pappa och Kalla kriget – stridsflygarna som försvarade Sverige”. I programmet finns uppgifter som chockerar nutida läsare. Från 1940-talet och framåt omkom 550 svenska stridspiloter under tjänsteutövning i fält. Fostrade i vårt militära system, blev de beordrade att förlägga stridsövningar och flyga 10-15 meter över trädtopparna. Inom Nato hade samma flygningar blivit satta till minimigränsen 200 meter över mark, men inte i Sverige. Många piloter omkom när de blivit överraskade av oväntade luftrörelser, och störtat rakt ner i marken när inga säkerhetsmarginaler funnits för att räta upp planen.
Med tanke på vad alla dessa dugliga stridsflygare gjort för att försvara vårt land mot en tänkt fiende från öster, uppstår en spontan fråga om hur de hade uppfattat dagens situation i det samhälle de en gång gjort det största av alla offer för. En uppräkning av misshälligheter blir i sig så mördande, att det saknas grund för att ens börja räkna upp dem. Nyhetsflödet i dagliga avvikelserapporter äger dessutom sådan tyngd av negativa tendenser, att en stridsflygare borde vägra att starta sin flygmaskin till dess försvar – än mindre offra livet för denna oreda, brist på disciplin och hederlighet.
Yngve Nilsson, Norsjövallen