Fram till 1999 hade vi 12 reaktorer i drift och vi hade ett kraftnät som var anpassat för det. Södra Sverige var välförsörjt och Norrland klarade sig bra med vattenkraften. Tyvärr har politiken raserat detta världsbästa system för energiförsörjning.
Nu försöker man kompensera bortfallet med hipp som happ utplacerade vindsnurror i vårt natursköna land. Detta är en tragedi för naturen, för alla naturälskare, för de ekologiska systemen med djur, fåglar och insekter. Dessutom är det en tragedi för människor i byarna som får bevittna hur närområdet ödeläggs, hur fastighetsvärden raseras, att buller och blixtljus förstör hälsan. Att industrialisera människors när- och hemmiljö med dessa groteska, intermittenta installationer är ett grovt övergrepp.
Att snurrorna är vitt utspridda innebär naturligtvis att ett omfattande och kostsamt elnätsbygge som det är meningen att vi elkunder ska bekosta. Elnätsbygget är i sig ett svårt ingrepp i naturen.
Betänk också att en vindgenerator har bedrövligt kort livslängd och betongfundamenten kan knappast återanvändas på grund av ålder med sprickbildningar. Tornen blir högre och högre vilket gör påverkan på omgivningarna värre och värre. Intermittent vindkraft med kort livslängd och med oöverblickbara kringkostnader blir garanterat dyrare än att bygga ny kärnkraft.