Hur vi valt att prioritera vår tid ger utfall på nästa generation och det är ju inga nyheter. Men att säga till sina barn att de är dem vi älskar allra mest behöver visas i praktiken, för annars är det bara tomma ord. Den fina bostaden kostar miljoner, fräscha bilen är inte gratis, hög levnadsstandard med flera hobbyer, fester, egentid med mera kostar den tiden som vi väljer bort att vara tillsammans med våra barn.
De vi säger att vi älskar allra mest, växer upp med sin förskolepersonal, skolpersonal, fritids, med mera.
Det är så mycket annat vi prioriterar, för att sedan stolt säja att vi har "kvalitetstid" med våra älsklingar. Tror ni att barn går att lura? Jag tror att de vet vad föräldrarna tycker är viktigt och att det viktigaste inte är att vara så mycket som möjligt med dem. Men tomrum går att fylla med så mycket annat än villkorslös kärlek: materiella ting, ätbara ting, träning, droger och så vidare.
Att påstå att skolan har misslyckats är ett hån, de gör sitt jobb. Vårt jobb är att låta våra barn vara det allra, allra viktigaste i våra liv, med tålamod och kärlek visa att ingenting annat är viktigare än att tillbringa vår tid med dem.
Fattig men lycklig förälder