Mina intressen var natur, djur, svenska och kemi och kartan över alla länder. Jag gjorde mina läxor med noggrannhet. Mitt yrkesval blev enkelt; jag ville bli lärare. Ett val, som jag aldrig har ångrat, genom alla år.
Glädjen att se eleverna i årskurs 1 komma tilt skolan med förväntan och iver. De fick en hemläxa redan första dagen Vilket mottogs med hurra-rop. De skulle skriva ett valfritt ord, på ett papper. Jag minns en pojke som nästa dag visade upp sin läxa, han hade skrivit ordet 52 gånger. Gissa om han var stolt?
Min viktigaste uppgift var att foga samman en grupp som skulle trivas ihop. Lyckas man med det blir det mycket lättare för den enskilde eleven. Vi fungerade tillsammans. Jag var ansvarig för alla ämnen i klassrummet, även gymnastik, idrott och besök i simhallen.Besöken till biblioteket var uppskattade. Först brukade jag läsa lite, från böcker, allt för att fånga deras intresse. Sedan ville de flesta låna just de böckerna.
På fredagarna hade vi klassens timme där eleverna själva fick välja om de ville läsa något; eller berätta om något de varit med om. En trevlig avslutning på veckans arbete. Jag har undervisat barn och ungdomar, på skolor runt om i landet.Ett yrkesval som gett mig så mycket.
Men idag, funderar jag över, hur det kunde fungera Utan datorer och mobiltelefoner? Hur kunde eleverna över huvud taget lära sig något?
Bevisligen hade jag lyckats väcka barnens nyfikenhet, och hjälpa dem att få viktiga kunskaper i deras fortsatta lärande. Givetvis fanns det elever som behövde extra hjälp, och då kunde en speciallärare ta vid.
I dagens skola, finns det så många störningsmoment, som försämrar elevernas koncentration. Datorena ger snabba svar, men hur länge minns man dessa? Och den egna mobilen måste man kontrollera, åtminstone på någon rast.
Jag är bekymrad inför den kommande framtidens skola. Vem vill, och vågar, se tillbaka, på vad som bevisligen fungerade förr?