För några år sedan vill jag minnas att man pratade om att utlandsfödda var dom som skulle ta hand om våra svårt sjuka årsrika människor i framtiden.
Hur kommunen tänkte då vet jag inte men redan då saknades insikten med vad som krävs för att möta människor som är svårt sjuka och har svårt att förstå språket fastän det är svenska som talas. Ett par varma händer räcker inte långt om man inte har kunskapen eller språket.
Utlandsfödda som under arbetets gång skulle få chans att lära sig språket resulterade i språkombud på varje arbetsplats. Ja ni förstår ju problematiken redan där. Inte nog med att jag ska försöka förklara mig för en person med en demenssjukdom, jag ska även försöka göra mig förstådd för min arbetskollega. Nu talas det om tjänster i kök och tvättstuga men visst fodras det kunskaper även där då vi ska följa hygienrutiner för att förhindra smitta, vi bör också ha kunskaper kring allergier och specialkost.
Nu är bristerna i vård och omsorg inte alls bara på grund av språkproblematiken utan det jobbar en hel del människor inom detta som skulle ha slutat eller inte ens börjat. Som inte vill eller förstår hur man bemöter en svårt sjuk människa.
Vi har chefer idag som inte har kunskapen eller intresset vilka man anställer. Det pratas om högre löner, färre helger med mera. Men jag tror även det handlar om arbetskollegor. Om jag har kollegor som engagerar sig och trivs med sitt arbete och gör ett bra jobb då får vi alla en bättre arbetsmiljö. Alla måste dra sitt strå till stacken.
Det är tungt många gånger i denna bransch men vi behöver kollegor som kan hjälpas åt och se glädjen i att möta dessa fantastiska årsrika människor dagligen.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad