Svante Axelsson är nationell samordnare för Fossilfritt Sverige och utsågs 2021 till Sveriges hållbarhetsmäktigaste person av tidningen Aktuell Hållbarhet. Han har en bakrund som ordförande för Naturskyddsföreningen och är utbildad agronom och miljöekonom.
Sedan 2016 har Svante Axelsson arbetat som nationell samordnare för regeringsintiativet Fossilfritt Sverige vars syfte är att bana väg för branscher, företag och kommuner som vill hjälpa Sverige bygga ett fossilfritt samhälle. Han är bekymrad efter nationalekonomerna Magnus Henreksons och David Sundéns rapport "Från brunt till grönt" som riktar kritik mot de "gröna" stålsatsningarna i Norrbotten. Henrekson och Sundén menar att belastningen på samhället blir för stor om satsningarna genomförs och att det vore bättre att göra mindre.
– Ibland kan man vaggas in i att om man sitter still i båten så blir det bättre och då har vi inte gjort något dumt. Det tror jag nog är det största felet med rapportens slutsatser, säger Axelsson.
Grunden i Axelssons argument är att Sverige som medlem i EU är med i handeln med utsläppsrätter. Utsläppsrätterna kommer, något förenklat, att var slut senast 2039. Då menar Axelsson att det är en fördel snarare än ett hinder att företag som H2GS, SSAB och LKAB ser ett sätt att gå före, tillverka fossilfria produkter inom några år och tjäna pengar på en växande marknad.
– Vi är medlemmar i EU och har fått ett tydligt kontrakt på vad som ska hända till 2030. Vi har en utsläppshandel som kommer att tvinga företag att nolla sina utsläpp. Där har Sverige ingen frihetsgrad. De företag som springer före i omställningen är smarta eftersom de kommer att tjäna pengar och se sina konkurrenters produkter bli dyrare och dyrare att producera.
Henrekson och Sundén menar att LKAB bör fortsätta producera pellets men inte satsa på järnsvamp utan istället låta en framväxande marknad av järnsvampsproducenter ta vid där. H2 Green Steel bör helt enkelt inte bli av för att belastningen på samhället är för hög.
– Man ifrågasätter företagens kalkyler utan att ha dem framför sig, kalkyler som många banker och institutioner har granskat mycket noggrant. Så länge man inte sitter med siffrorna ska man nog varaödmjuk och inte underskatta kalkylerna. Man ska också komma ihåg att det har varit framgångsrikt att förädla och öka värdet av svenska naturresurser, vilket tjänat Sverige väl. Att idag öka värdet på järnet genom att satsa på export av järnsvamp följer den goda traditionen.
Svante Axelsson i sin tur menar, likt LKAB, att passiviteten vore det värsta alternativet.
– Att förhålla sig passiv är det mest riskabla och det största slöseriet med skattepengar. Man ska inte tro att nollalternativet inte är ett aktivt val. Det är ett högriskscenario att inte ställa om i en tid när hela världen ställer om.
Han pekar på det globala race som pågår där USA satsar 3000 miljarder på att bygga upp en grön industri, Tyskland har hakat på och Frankrike lika så. Han vill se staten ta en aktivare roll.
– Vi har en kapplöpning mellan olika länder på en växande marknad där det är bra betalt, att då lägga en dimridå på det här sättet ser jag som olyckligt. Det riskerar att sänka tempot när det istället behöver öka, säger Axelsson:
– Därmed är det inte så att jag tycker att alla frågor ska nonchaleras, men när det gäller kalkylerna och trovärdigheten för företagens affärsidé känner jag mig trygg.
Istället menar han att staten snabbt måste ta ett större ansvar för kommunernas risker. SKR har sammanställt att Luleå, Skellefteå och Boden avser att investera upp till 62 miljarder kronor för att bygga infrastruktur och bostäder i samband med industrisatsningarna.
– Staten borde gå in med mer direkta stöd så kommunerna slipper bära risken för infrastrukturen. Stora industrier har fått gröna garantier, varför kan inte kommuner få gröna garantier? Om det här mot alla odds händer någonting så att det här inte faller väl ut.
En grön garanti skulle i det här fallet betyda att staten skulle gå i borgen för kommunernas lån.
– Då får ju staten ta på sig den kostnaden, om intäkten inte faller ut som planerat. Det skulle minska risken för kommuninvånarna.
Än så länge har inte den här regeringen eller den föregående riktad några direkta stöd för att subventionera kommunernas investeringar.
När kommer de här stöden? Och varför har de inte kommit ännu?
– Jag vet inte varför de inte kommit, men finansdepartementet är en tuff förhandlare. Jag tycker att det skulle vara en väldigt enkel första åtgärd med gröna bankgarantier: Att jämställa kommuner som kommer ta en risk med företag som tar en risk. Det är bara en kråka på ett kontrakt som sällan behöver användas. Men bara den psykologiska åtgärden att staten går i borgen för de här kommunerna som ligger i täten, att de får en uppbackning från pappa eller mamma staten, kan minska oro.
Axelsson menar att även ett grönt ljus för dubbelspår på Malmbanan mellan Boden-Luleå skulle göra mycket för regionen.
– Där får man ändå ge staten credd för att de jobbar med frågan. Får de bara tummen ur och ger klartecken för dubbelspåret så finns en stor kollektiv nytta där.
Nationalekonomen Magnus Henrekson är projektledare vid Skandinaviska Policyinstitutet som finansieras av Sydsvenska Industri- och Handelskammaren. Han presenterade nyligen en rapport författad av kollegan David Sundén där kritik mot stålsatsningarna i Norrbotten. Bland annat borde inte H2 Green Steels stålfabrik bli av menade Henrekson i en intervju med Framtidsfabriken. Det vore en för stor risk för samhället.
Svante Axelsson menar att staten behöver skifta perspektiv från att vara en krisakut vid nedläggningar i kommunerna till att betrakta det som händer i Norrbotten som en akutmottagning för positiv tillväxt.
– Då måste ju staten gå in och stötta när vi har en sån här gyllene chans.
När det gäller striden mellan nord och syd (Henrekson och Sundén är uppbackade av Sydsvenska Industri- och Handelskammaren med säte i Skåne) så menar Axelsson även där att den är olycklig.
– Det som händer i Norrbotten kommer hända i Västra Götaland när det handlar om Volvos elektrifiering eller med Cementa i Slite på Gotland. Norrbotten är bara första caset som kommit längst, det kommer massa fler case där folk kommer ha samma oro, vad händer nu, ska jag bli av med mitt jobb, vad händer med elräkningarna? För det behöver vi ha ett aktivt ledarskap och inte förvilla in oss i passivitet.
Axelsson menar att det behövs tydligare målbilder på hur Sverige ska byggas om.
– I hela den här berättelsen måste staten vara tydligare med vad de vill så att både folket och de som investerar vet vad som gäller.
I sin roll som nationell samordnare för Fossilfritt Sverige sitter Axelsson bättre till än de flesta att känna var vinden blåser och han är positiv till att staten och regeringen ska bli mer aktiva.
– Jag tycker att jag hör bara positiva tongångar från staten, vi ser inte minst i energipolitiken där samtalet går om vindkraft och kärnkraft att vi måste bli tydligare för att få fram investeringar. Vi kan inte tro att marknaden fixar det här spontant. Staten måste jobba tajtare med näringslivet, som i Finland, utan att för den sakens skull sätta sig i knäet på företagen. Men än så länge har det varit lite för stor armbågslucka och beröringsskräck. Nu hoppas jag att staten tar en mer aktiv roll i klimatomställningen för ökad konkurrenskraft.
Hybrit är ett samarbete mellan LKAB, SSAB och Vattenfall och lyfts av Svante Axelsson som ett bra exempel på en framåtsyftande plan för att tidigt kunna tjäna pengar och etablera sig på en framtidsmarknad. Fosila utsläppsrätter ska fasas ut senast 2039 och att långt innan det kunna producera koldioxidslnålt stål är rätt väg att gå, menar Axelsson.