Niklas Johansson, kommunikationsdirektör på LKAB.
LKAB får en släng av den nationalekonomiska sleven när Magnus Henrekson och David Sundén tittar med ett kritiskt öga på stålsatsningarna i Norrbotten. LKAB gapar över för mycket med djupare gruvor, Per Geijer och till det även Hybrit, menar ekonomerna. Men Niklas Johansson menar att de missar den större bilden för gruvjätten.
– För oss börjar allt i gruvan. Vi bygger vår verksamhet på att bryta järnmalm och kritiska mineral. Medan våra konkurrenter gräver upp järnmalm med grävskopa ska vi gå djupare för att fortsätta driva vår verksamhet, säger Johansson.
Därför måste LKAB:s verksamhet bygga på att öka värdet på sina produkter. Då är järnsvampsproduktion en naturlig utveckling från de pellets som bär företaget idag.
– Vi ser ju att järnsvampen kan bli mer än tre gånger så mycket värd som pelletsen, säger Niklas Johansson.
Till Dagens Industri sade Magnus Henrekson att LKAB borde "förbli vid sin läst". Alltså fortsätta tillverka pellets som de redan kan.
– Men hade vi blivit vid vår läst hade vi inte funnits kvar. Man vill inte bli ett Facit (Reds. anm. Det svenska bolaget som försökte hålla fast vid de gamla räknemaskinerna). Därför måste vi hela tiden utveckla våra produkter.
Niklas Johansson säger dock att rapporten beskriver utmaningarna ganska väl som risken för elbrist om inte produktionen byggs i takt med industrins satsningar.
– Vi är beroende av att energibolag bygger ut, annars kommer delar få skjutas på eller hamna någon annanstans.
Men varför ska just LKAB tillverka järnsvampen?
– Det handlar om skala, gör vi mycket på samma ställe så blir det billigare. Idag skickar vi runt 7-8 miljoner ton syre i våra pellets. Då finns det en effektivitet att finna genom att vi själva gör järnsvampen.
Här på LKAB:s industriområde Vitåfors i Malmbergsgruvan ska stora delar av den nya anläggningen byggas. Projektet kommer att generera mellan 2000 och 3000 jobb, uppger LKAB.
Att någon annan än LKAB eller SSAB skulle göra järnsvampen, som nationalekonomerna menar vore mindre riskfyllt, vänder sig Niklas Johansson mot.
– Vi vill ju hellre skapa ett värde och jobb hos oss här i norr än hos våra kunder i Europa för att bli en mer konkurrenskraftig del i värdekedjan.
Samtidigt är utmaningarna verkliga, så som elpriset.
– För att vi ska lyckas krävs en massa andra saker och inte minst då vindkraft på land. Du vill ha låga elpriser och jag vill ha låga elpriser, men ingen är så intresserad av låga elpriser som LKAB i framtiden.
Här dyker en välbekant flaskhals upp, tillståndsprocesser och det kommunala vetot står ofta i vägen för ny elproduktion och på frågan om LKAB inte skulle kunna bygga egna vindkraftverk är svaret givet:
– Det är inte där problemet ligger, vi har inte lättare än andra att få tillstånd. Det är inte så att folk inte vill investera i det. Problemet är administrativt och politiskt.
När det gäller kritiken om att LKAB och Hybrit låst sig vid en process som kan bli föråldrad eller olönsam säger Niklas Johansson att de ständigt utvärderar tekniken.
– Vi tittar såklart på alternativa teknologier, det måste man vara öppen för. Vad vi planerar är en stegvis utbyggnad och då kan tekniken anpassas. I dagsläget ser vi inget som klarar av att konkurrera med det här som väg framåt. Speciellt inte kopplat till hur man använder vår råvara på bästa sätt, säger Niklas Johansson.
Hur ser du på frågan om att ni i förlängningen riskerar skattebetalarnas pengar?
– Den största risken för LKAB och svenska folket skulle ju vara att inte göra någonting, att förbli vid vår läst. Vi behöver utveckla värdet på våra produkter för att vara konkurrenskraftiga, för att kunna fortsätta bryta järnmalm och kritiska mineraler.