Nationalekonomen Magnus Henrekson fortsätter sin kritiska granskning av stålsatsningarna i Norrbotten med en ny rapport som heter "Från brunt stål till grönt stål".
Nationalekonomen Magnus Henrekson, professor vid institutet för näringslivsforskning, IFN, har gjort sig känd som en av de mer högljudda kritikerna av stålsatsningarna i Norrbotten. I en ny rapport, projektledd av Henrekson och författad av nationalekonomen David Sundén på uppdrag av Sydsvenska Handelskammaren, riktas ny kritik mot LKAB, SSAB och H2GS. Nationalekonomerna ser flera risker där tillgången på och priset el, direktreduktionspellets och stålskrot lyfts som de största.
Varför är risken orimlig?
– För det första måste man vårda det man har och det gäller inte bara i Norrbotten utan Sverige som helhet. Jag skulle säga att Luleå är en framgångssaga med en ekonomi som är mer diversifierad med ett framstående universitet som levererar väldigt mycket. Det som får saker att blomstra är kunskapsintensiva verksamheter där huvuddelen av kostnaderna består av löner från människor, säger Magnus Henrekson.
Han menar att stålsatsningarna som Hybrit (där LKAB:s järnsvampsproduktion är en del) och H2GS är motsatsen till det.
– Det är extremt kapitalintensivt där löneandelen bara är några procent. Och om det nu är lönsamt så går intäkterna inte till kommunerna. Det är ju i stort sett kommunalskatten som blir för den sysselsättning som uppstår som ska bära de kommunala investeringarna i vård, skola, gator och vatten som ska byggas ut för människorna som ska bo där.
Men jobben som skapas, är inte de ett mervärde för länen?
– Om vi tittar på Norrbottens län och antar att det är ungefär hälften av befolkningen som jobbar, säg 110 000 jobb idag. Så i ljuset av det är kanske de här 2000 jobben som skapas inte nödvändigtvis de rätta för samhället utan det kanske vore bättre att de kommer ur det myller av nyföretagande som existerar i exempelvis Skellefteå, Piteå eller Luleå.
Henrekson menar att de jobben istället riskerar att kvävas av stålsatsningarna som han beskriver som "risk på risk på risk".
– Och det är en storskalig risk till skillnad mot små nystartade företag på kanske fem personer, där det kanske är en tragedi för de personerna om det går omkull. Men ett samhälle klarar ju av det. Om vi tar H2GS som exempel så får deras satsning Bodens kommun att låna upp stora summor som blir en risk i fall satsningen går om intet.
H2 Green Steel kommer inte att vara bra för samhället på sikt, menar Henrekson och Sundén. Riskerna är så höga att satsningen inte borde bli av.
En av de återkommande kritiska punkterna förutom tillgången på råvara är elpriset. Där vill egentligen Henrekson avvakta resultatet från en kommande rapport men sammanfattar problemet så här:
– Det är en exceptionellt stor sak att bygga ut elproduktionen som motsvarar all el som produceras i Finland idag. Men även om det är möjligt så kommer nya elanläggningar oavsett om det är vind- eller kärnkraft att kosta mer än den el som produceras av avskrivna vattendammar, säger Henrekson som menar att det är omöjligt att priset blir lägre än en krona per kilowattimme, kWh.
– Då kanske vindkraftspersonerna säger att det kommer bli 30 öre per kWh men det är för att de inte räknar med att det är stora investeringar som ska göras i elnätet också. Jag pratar om när elen är framme hos dig.
Rapporten ifrågasätter också delar av klimatvinsterna. Att SSAB ställer om till ljusbågsugnar är den största minskningen av utsläpp, men de skulle kunna ske utan att produktionen av järnsvamp byggs av LKAB. Där identifierar Sundén i rapporten att det pågår ett 30-tal projekt som ska leda till järnsvampsproduktion runt om i världen (varav 20 inom EU) och den tillverkningen kommer att bli hårt konkurrensutsatt. Därmed kommer priset på järnsvamp att tvingas ned och pellets som kan användas för järnsvamp blir då den eftertraktade produkten.
När det gäller H2GS är Magnus Henrekson stenhård i sin kritik, han menar att satsningen helt enkelt inte borde bli av. Men när hans och Sundéns rapport presenterades på onsdagen sade Sundén "att de vill att H2GS ska lyckas".
Hur ska man förstå det?
– Om det görs, vilket ju är deras planer, så vill inte vi vara skadeglada och säga "haha vad var det vi sa". Men om vi står här och nu och jag fick bestämma om de skulle gå vidare med det här, så med allt sammantaget så kan jag inte se att det här är bra för samhälle till slut. Det kan vara bra för investerarna kanske, men i långa loppet är det svårt att se att det blir positivt för samhället. De ska i slutändan göra vanligt handelsstål och där har det alltid blivit överskott historiskt. Då sjunker priserna.
LKAB:s tillgång till högkvalitativ järnmalm gör att deras pellets kommer ha ett ännu högre marknadsvärde på sikt, menar nationalekonomerna. Därför vore det bättre om LKAB lät bli att satsa på järnsvamp, som kommer att finnas i överflöd medan pellets kan bli en bristvara.
Däremot vad gäller LKAB:s verksamhet så riktas kritiken alltså främst mot gruvjättens planer att tillverka järnsvamp. Där menar Henrekson och Sundén att det vore bättre om LKAB höll sig till pellets.
– En positiv och stark slutsats i rapporten är att de som bryter högkvalitativ malm och sen kan bryta sällsynta jordartsmetaller kan lyckas. Den stora vinnaren är den som har malmen, inte den som gör järnsvampen eller stålet.
De menar att gruvjätten med Hybritsatsningen riskerar att sträcka sig för brett och tunt.
– De har redan jättestora planer att bryta järnmalm på djupet, göra DR-pellets helt fossilfritt, få igång Per Geijer och kanske andra fyndigheter. Det räcker. Vi pratar om investeringar på kanske 100 miljarder eller mer bara där. Väldigt många företag går under för att de gapar efter för mycket. Här är LKAB på väg att ge sig in i en bransch som man inte varit i där det inte finns några förebilder.
– Den som går först kommer göra misstagen, menar Henrekson.