Hans har lämnat oss i en ålder av 66 år. Han växte upp i Umeå, enda barnet till Harry Fritzén och hans hustru Eva.
I sorgen efter Hans ryms mycken glädje, värme och tacksamhet. Hans var inte en man av stora ord, utan lågmäld, nyanserad och mycket klok. Han kunde lysa upp ett rum, ett möte, ett sällskap med en vänlig nick, ett stilla leende men alltid redo med en skarpsinnig kommentar, en humoristisk vinkling och en portion hälsosam cynism som reaktion på tillståndet i världen.
Hans mötte sin blivande hustru Elisabeth under studier vid universitetet i Umeå där han tog en filosofie kandidatexamen 1977 i svenska, historia och samhällskunskap. Hans fick tjänst på Balder året efter, men gick sedan vidare till Sveriges Radio. Därifrån blev han 1986 rekryterad till en tjänst som informationschef på Boliden. Under 90-talet återvände han till lärarbanan.
Familjen betydde allt för honom och han månade mycket om döttrarna Sara och Vanessa.
Hans första och efterlängtade barnbarn, Harry, skänkte honom enorm glädje.
Hans var en sann humanist som trodde på den enskilda människans värde och bildningens vikt. Han hade ett stort intresse för människors välfärd, värderingar och värdighet. Han var oerhört mångsidig med ett stort bildningsspann som sträckte sig över de flesta ämnen alltifrån statsvetenskap, filosofi, ekonomi till sport och musik. Gymnasisterna slog vad om vem som skulle kunna ställa en sådan knepig fråga till Hans att han inte skulle kunna ge ett svar men det lyckades de aldrig med. Han läste hela tiden. Alltid en bok till hands, främst historiska böcker. Han var storälskare av jazz och soul. Ett annat intresse var matlagning och härliga, glada middagar med familj och goda vänner.
Det som han värdesatte mest av allt var att umgås med familjen och vänner i sommarhuset i Bjuröklubb. Hur han alltid först av allt ville gå ner till havet och blicka ut över horisonten.
Elisabeth, Sara och Vanessa
