Den 9 januari somnade Allan lugnt in efter sviterna av en lunginflammation. Fram till sin död, strax innan 96-årsdagen, var han aktiv, hemmaboende och okänd för hemtjänsten.
Han kom från en stor syskonskara i Brände, Nysätra, son till Nickolina och Johannnes Persson. En bondpojke som trivdes lika bra i stad som by och lika självklart fyllde ut en dieselluktande overall som en välskräddad kostym.
När Allan bodde i Lund kom Inga Vikström från Kusliden för att jobba som piga i byn. Kärlek uppstod och de fick barnen Peter, Åsa och Jörgen. Ledig tid använde familjen till att semestra med husvagn. Då de äldsta barnen flyttat hemifrån ställdes husvagnen vid älvspromenaden i Lund som permanent sommarställe.
Allan jobbade i skogen i många år. Han körde först timmer med häst men skaffade sedan skogstraktor och körde åt olika skogsägare. När Peter gått ut högstadiet jobbade de tillsammans fram till Peters död då Allan var 71 år. Efter det hjälpte han istället vänner, reparerade cyklar och var hustomte åt hyresvärden. Fyllda 90 gick han fortfarande med grästrimmern bland husen på Getberget.
Allan var lätt att tycka om. Han ägnade gärna tid till att prata och skoja vare sig det var med vänner eller med främlingar. Han älskade skogen, promenader, djur och barn - och man kunde ofta höra honom sjunga eller vissla på en låt. Mer barnslig än vuxen, en liten spelevink som skojade intill döden. Han var en enkel man utan stora krav. En skiva falukorv med knorrkrydda på, ljusungsbröd med smör, älgköttsoppa till födelsedagen och ett glatt skratt. Det räckte gott.
Ett efterlängtat barnbarn, Silas, fick han vid 92 års ålder. De blev bästa buskamrater och skrattade hjärtligt tillsammans.
Alla sånger har nu tystnat och en legend har gått ur tiden. Älskad och för alltid saknad.
Familjen
