Adéle Karlsson avled stilla den 31 maj, 93 år gammal. Hennes närmaste är dottern Harriet och sonen Gerhard med familjer.
Adéle föddes 1923 i Gargnäs och de nio första åren var ljusa, men när hennes mor dog inleddes en tung tid. Adéle tog stort ansvar för sina två småsyskon och redan som 13-åring började hon arbeta som piga.
Efter hårt arbete och sparande tog hon 1949 exa-men som sjuksköterska. Då var hon tillsammans med blivande maken Paul.
Efter drygt tio år som distriktssköterska i Gargnäs, och senare Arvidsjaur, med ständig jour i hemmet och långa arbetsdagar kom hon med familjen till Umeå 1965. Då var hon skolsköterska, men drabbades av cancer och var sjukskriven länge.
När Adéle återhämtat sig utbildade hon sig till sjukvårdslärare. Senare rekryterades hon till landstingsförvaltningen och slutade sitt arbetsliv som chef för öppenvården i södra Västerbotten.
Adéle var en person som tog ansvar, vågade ta tag i frågor och försöka göra något åt dem ifall det behövdes förändring och ledarskap.
På fritiden älskade hon att vara i skog och mark; fiske, bärplockning och matlagning var favoriterna, så även om arbetet var mycket viktig fick vi som barn tid och omsorg.
Adéle var även aktiv i Röda Korset och Rädda Barnen och var engagerad i Jourhavande medmänniska.
Kontakten med krigsbarnet Werner bibehölls livet ut. Han tillbringade tre månader hos familjen i Gargnäs på 1950-talet och glömde aldrig den värme och omsorg han fått. I Adéle hade barnbarnen också en självklar ”dagisfröken”.
Adéle drabbades av demens på äldre dagar, men accepterade sitt öde och började snabbt med bromsmediciner vilket förlängde tiden hon på ett bra sätt fick tillsammans med Paul och familjen.
De sista åren fick hon fin omsorg av personalen på Hemgården.
Gerhard och Harriet
