Vår älskade mamma och fru Solveig Johansson somnade stilla in den 26 juni.
Mamma älskade livet och har genom hennes inställning till livet glatt många andra. Det är väldigt många som kommer att sakna hennes skratt, värme, energi, styrka och alltid positiva sätt.
Solveig föddes som äldst i syskonskaran på fem som barn till Dagny och Emil Nilsson i Skråmträsk våren 1942. De hade en härlig barndom på bondgården där de växte upp. När hon var 17 år träffade hon sitt livs kärlek Roland, från grannbyn Brönstjärn. Tillsammans fick de tre barn, Sussi, Biggan och Fredde som i sin tur fick två barn var.
Det är ingen hemlighet att mamma älskade barn. Hon ägnade inte bara sitt liv till att ge kärlek och uppfostra sina egna barn, utan har också genom livet skött otaligt många andra barn genom hennes år som dagmamma och barnskötare. Många av de barnen blev som en del av vår familj där alla var välkomna och det fanns gott om kärlek till alla. Senare i livet växte sig familjen större och hon har nu sex barnbarn och tre barnbarnsbarn.
Med sin personlighet och sitt alltid inbjudande sätt fick mamma många fina vänner var hon än satte sin fot. Genom arbetet, föreningslivet, alla resor hon gjort, grannar och såklart genom vår stora släkt fick hon, relationer som hon var duktig på att upprätthålla.
Mamma hade ett otroligt gott hjärta. Hon ställde alltid upp för hela vår familj, lyssnade, peppade och var alltid mån om alla i sin närhet. Genom hennes spontanitet har hon förgyllt livet med många härliga utflykter och resor runt om i Sverige och i världen, hon var aldrig sen med att tacka ja.
Hon älskade även sina trädgårdar, blommor och odlingar. För åtta år sedan köpte hon en stuga i Sjöbotten där hon visste att hela familjen skulle få plats. Hon ville skapa en plats för familjen att kunna samlas och trivas på. Stugan kom att bli en frizon för många, en plats för avkoppling och en plats att skapa många trevliga minnen ihop. Fortfarande växer många av hennes fina blommor kvar där och skratten ekar än över sjön.
För fem år sedan fick mamma diagnosen Alzheimers i ett tidigt skede. Detta var något som hon talade högt och mycket om och blev något av vad vi kallade en ambassadör för sjukdomen, som alltid var positiv och stark. För åtta månader sedan flyttade hon in på boendet Ömheten. Trots att minnet ibland sviktade så kände hon alltid igen oss genom hela hennes livsresa och kärleken, den sviktade aldrig.
In i livets slutskede var vi på olika sätt samlade som den tighta, varma familj vi är. Den familj Solveig skapat och svetsat ihop. Vi var tillsammans till slutet. Alla med en oerhörd tacksamhet och en oändlig kärlek.
Vår älskade Mamma har gjort ett stort avtryck i vårt och många andras liv, vilket vi alla alltid kommer att bära med oss.
Familjen