Som den kvällsmänniska han var somnade vår Rolf Lundqvist in strax innan midnatt den 16 september. Han blev 93 år.
Rolf föddes 1930 i Bureå som första son till Ingrid och Petrus Lundqvist. Han fick sedan syskonen Kent och Brita. Hans kreativa ådra visade sig redan i tidiga år, uttryckt bland annat i författandet av spännande indianromaner i tidens anda.
Efter skolåren i Bureå studerade Rolf vidare fram till en lärarexamen. Den första anställningen var som folkskollärare i Järvsö. Dit följde den blivande hustrun Bibbi med. De gifte sig 1953 och fick sedan tre barn tillsammans som han blev en påhittig pappa för. Rolf och Bibbi gick senare skilda vägar.
Rolf träffade Inger 1982, de gifte sig 2012 och levde sedan tillsammans ända tills hans bortgång. Även för Ingers barn sedan tidigare blev han en förebild.
Sitt yrkesliv ägnade Rolf till stor del åt skolans värld, med stort engagemang som fortbildningskonsult för utveckling och för elever med extra stödbehov. I ett projekt för Riksförbundet Hem och skola arbetade han även med föräldrarnas roll i utvecklingen av en bättre skola. Det redovisades i boken Föräldrar – finns dom? där Rolf var medförfattare.
Rolf stod mycket nära sin yngre bror Kent som led av psykisk sjukdom. Det blev en drivkraft för honom att engagera sig i frågor om psykisk ohälsa, med särskilt fokus på de drabbades och anhörigas situation i samhället. Han var lokal ordförande för ISPS – Skellefteortens intresseförening för schizofreni och andra psykiska störningar och ordförande på riksplanet för Schizofreniförbundet.
Det lokala livet i Bureå låg Rolf varmt om hjärtat; som ordförande i Fritidsnämnden i Bureå kommun, ordförande i Friluftsfrämjandet, där han var drivande när Burbergets friluftsområde skapades, och på senare år ordförande i PRO.
Kultur och kreativitet var andra betydande delar under Rolfs hela liv. Han skapade färgstarka målningar och författade finurliga ordvrängerier när vänner skulle hyllas. Men störst av allt var musiken. Jazzintresset väcktes i unga år, han lyssnade och spelade själv piano. Under tiden som lärare i Östra Hjoggböle var han en av de som iscensatte den lokala revyn. Musiken fanns med ända till de sista åren, med konsertbesök och lördagseftermiddagar på Jazzklubben Bostons jazzcaféer.
Make, pappa, vuxen förebild, vän, kollega…. Vad än Rolf var för var och en lämnar han ett stort tomrum efter sig. Vi saknar honom och minns med värme det han betytt för oss, i stort och smått.
Familjen