Kerstin Karlsson, Byske/Finnträsk

I en ålder av 91 år somnade vår kära mamma Kerstin in så lugnt och stilla.

Mamma föddes och växte upp i Kälfors, Byske, där hon tillsammans med sin bror Harry tidigt fick ta stort ansvar för arbetet på gården. På grund av faderns sjukdom och tidiga bortgång hade de det tidvis mycket knapert. Mamma älskade skolan. Hon närde en stilla dröm om att få studera till lärarinna, men verkligheten kom emellan och efter sexårig grundskola var det färdigt.

Tidigt träffade hon sin stora kärlek och livskamrat Paul från grannbyn. 1952 stod hon den vackraste brud och flyttade till Finnträsk och det hemman som hon och pappa tillsammans brukade till ålderns höst.

Bondmora. Inga högskolepoäng på den, men krävde ack så mycket kunskap om att leva sparsamt och hållbart och ta vara på allt som jorden, djuren och skogen gav och se till att omvandla det till mat på bordet. Inget gick till spillo. Och därtill sy, väva och sticka, lappa och laga. Vilken otrolig kontrast då, och glädje, när hon och pappa efter många strävsamma år som mjölkbönder fick emotta medalj av självaste kungen för prestationen att ha levererat prickfri mjölkkvalitet i 27 års tid.

Mamma var inte den som tog plats, men hon var liksom navet i familjen. Alla dessa mat- och fikastunder där vi samlades kring hennes hembakta bröd och kakor. Och älgköttsoppan, palten, mjukkakan. Kalvsyltan, rullsyltan och pressyltan. Filbunken om somrarna.

Musiken tyckte hon om. Gamla visor, Sound of Music, satt alltid bänkad framför Nyårskonserten från Wien. Hon hade en fin sopranaktig röst som vi fick höra ibland när hon var på gott humör – och när hon lockade på korna. Hon sjöng i kyrkokör ett tag. Mamma gick också flera olika kurser som bjöds i trakten, som snickeri, mosaik och sömnad.

När tiden av djurhållning var över gjorde hon och pappa några resor i Europa, till Prag, Venedig och Madeira. Dessa upplevelser gav henne stor glädje och fick henne verkligen att leva upp. Fiske var ett annat gemensamt intresse som de idkade mycket på äldre dar.

Mamma fick bära mycket genom livet men stod alltid kvar, stark och seg som en vidja. När Alzheimer tog henne ifrån oss de sista åren blev det tungt. Men i vårt minne ser vi henne som hon var. I arbete, alltid där för oss barn och barnbarn. Hon har vyssat och tröstat oss alla.

Stort tack till personalen på Granen, Norrgårda.

Stefan, Annika och Håkan