Ingemar Vikström, Långträsk, Burträsk har hastigt lämnat oss efter en kort tids sjukdom. Ingemar var son till Märta och Arvid Vikström och han växte upp med sina två bröder Sven och Rolf och med sin adoptivbror Gustav Lindgren.

Hans föräldrar och bröder avled alla i sjukdom och olyckor kort efter varandra när Ingemar var ung och han och Gustav fick efter uppväxten klara sig utan familj. Ingemar blev dock en mycket kär vän till Gustav Lindgrens familj och stora släkt där min mor och far ingick. De träffade Ingemar för första gången som mycket unga och de var alla nära vänner genom hela livet.

Ingemar själv tog över föräldrahemmet i Långträsk och var platsen trogen genom alla år, här deltog i han i älgjakten tillsammans med vänner och ortsbor, han älskade dans och fest och bjöd generöst på sitt hem vid varje besök. Mest av allt älskade han nog ändå Skellefteå AIK som han följde år ut och år in, och långt in på ålderns höst på plats på Skellefteå Kraft arena med årskortet närmast hjärtat.

Han hade alltid en analys av den senaste matchen och laget, alltid med tyngdpunkt på de som hade gjort bra insatser, sällan gnäll på mindre lyckade. Ingemar Vikström var också politiskt aktiv för socialdemokraterna och försvarade gärna partiets politik inför släkt och vänner som uttryckte någon tveksamhet. Uppväxt under enkla förhållanden och med erfarenhet av kroppsarbete på både Alimak och Norrlandsvagnar flammade hans hjärta alltid för det partiet som han ansåg stod för rättvisa och jämlikhet.

Om än Ingemar levde utan livskamrat under delar av sitt liv så var han aldrig ensam, han tog vara på varje socialt ögonblick och under de senaste åren stod dörren öppen för släktingar och vänner som ville dela nöjen som jakt och fiske eller att äta en surströmmingsklämma tillsammans. Ett stort hjärta med stor omsorg om de många människornas väl och ve har tyvärr slutat slå, men som jägarna i Västerbotten brukar säga; ”Han är inte borta, han har bara gått längre in i skogen". Vi är tacksamma för allt han gav.