Vår älskade mamma Gerd Säll har lämnat oss den 19 januari, vid en ålder av 90 år och 5 månader. Hon sörjes närmas av barnen Lizz-Erik, Anki och Per-Arne med familjer, syster Birgitta med familj, släkten och vännerna.
Gerd föddes i Hjoggböleliden 1932 och växte upp med sina yngre syskon Henry och Birgitta. Föräldrarna Gunnar och Ellen Nord hade ett jordbruk där hon tidigt fick möjligheten att köra traktor då fadern var tidig på att skaffa traktor. 1949 flyttade hon till Östersund för att utbilda sig till frisörska och när hon återkom till Hjoggböle öppnade hon en salong på övervåningen i det hus där hon en gång föddes.
Mamma gifte sig 1952 och vår pappa Roy fick byta Nord till Säll. Vi barn föddes -53, -55 och -63. Mamma var alltid glad och positiv vi fick tidigt lära oss att se möjligheterna och strunta i motgångar, prova oss fram och hitta lösningarna. Vi barn fick växa upp med mormor och morbror med familj som bodde grannar med oss, det var en stor fördel som man uppskattar idag.
Gerd och Roy gick skilda vägar 1982, mamma bodde kvar i huset och drev salongen vidare ett antal år, sedan sålde hon huset och flyttade till Skellefteå där hon hade en salong i Brinken sedan på Tipshuset. Hon trivdes väldigt bra i yrket och utbildade sig till Hårolog i början av 70-talet eftersom frisöryrket då innehöll mycket kemikalier som hon fick allergi av, medan Hårologin var miljövänlig och utan djurförsök, ett bra alternativ för mamma. Hon utbildade sig hela tiden och följde med utvecklingen och blev en duktig frisör som ofta fick hålla kurser och åka runt till olika samhällen där hon hjälpte gamla och nya kunder som samlades och bjöd in henne, för att få hjälp med håret och kosttillskott som ingick i Hårologin.
2008 drabbades mamma av en stroke och blev halvsidesförlamad, trots detta kämpade hon sig tillbaka till ett liv med rullator och vissa kunder ville fortfarande ha hjälp med håret och hon jobbade i liten skala hemifrån. Hon drabbades igen 2013 av ett lårbensbrott och då trodde vi att det skulle bil rullstol, men icke, med god träning var hon åter på fötter. 2017 ramlade hon och spräckte bäckenet och åter igen var hon på benen efter lång och hård träning, hon gav aldrig upp, var alltid glad och med en positiv anda.
Mamma var pigg och glad in i det sista, vi hade kontakt varje morgon via Facetime hon sade – ring via tv:n i köket så går jag in, hon läste Norran för mig och vi skämtade om att det var dagens Nyhetsmorgon. Mamma behövde bara vara sjuk två dygn innan hon fick vandra vidare och möta familjen på andra sidan. Vila i frid lilla mamma.
Lisse, Anki och Per-Arne