Rolf Norlund, Malå. Vår pappa och mammas make sedan 60 år har somnat in 86 år gammal. Pappa var född och uppväxt i Stavaträsk, Jörn. Han var äldst av totalt fem syskon. Familjen bodde i Klintå, en jordbruksfastighet fem kilometer från Stavaträsk. Det var en tuff tid då det ställdes stora krav på barnen att klara sig själva. En berättelse som fastnat är hur pappa som sjuåring skulle bo hos en annan familj i Stavaträsk på veckorna när han gick i skola, under vintern. På söndagskvällen fick han själv åka skidor de fem kilometrarna till Stavaträsk. Vid ett tillfälle var han så rädd när han kommit en bit på vägen att han vände om hem. Där möttes han av en pappa som gav honom bannor och han tvingades på nytt bege sig på skidor ut i mörkret, trots sin rädsla – ja det var hårda bud.
Pappa träffade mamma i slutet av 50-talet, en riktig kärlekshistoria. Mamma är uppvuxen i Skåne, Helsingborg. Genom en släkting fick hon möjlighet att besöka Klintå, långt upp i Norrland. Hon har beskrivit hur exotiskt det var med kylan och snön och att en juldagsmorgon få åka häst och släde till julottan. Mamma och pappa möttes och blev ett par. De fick två barn, jag och min yngre bror.
Pappa och mamma flyttade 1965 till Malå där de har bott sedan dess. I yrkeslivet har pappa jobbat som skogsarbetare och de allra flesta år som gruvarbetare. Flera år jobbade han som skrotare, en arbetsuppgift i gruvan som innebär att bedöma rasrisker, ett ansvarsfullt uppdrag.
Fritiden har han till stor del ägnat åt jakt och hundar. När han blev pensionär bodde han och mamma hela somrarna i hans barndomshem, Klintå. Där pysslade han på med skogen och fastigheten, vilket han trivdes med.
Pappa var en social person som gillade att prata med dem han träffade, oavsett om han kände dem eller inte. Han tyckte också om när vi barn kom hem med våra familjer och vi fick umgås alla tillsammans.
En av pappas styrka var hans rättvisetänkande och då framförallt kvinnors och mäns lika värde, ovanligt för en man född på trettiotalet. Jag som dotter har fått uppleva kraften i att han stod upp för att jag skulle bemötas på samma villkor som min bror.
Ett exempel var när han krävde att skogsbolaget skulle skicka kvittens, för skogen han som pensionär hade avverkat till oss barn på Klintå, till mig och inte till min bror. Han störde sig på att man per automatik vänder sig till mannen bara för att det är en traditionellt manlig bransch. Det är kraftfullt att som barn ha en förälder som på det sättet visar vägen mot jämställdhet i en konkret fråga.
Sista åren har pappa varit sjuk i demens och nu har han somnat in efter ett långt liv, vi kommer att sakna honom.
Familjen genom Jeanette