Den 21 augusti avled Berit Östlund stilla i sitt hem. Hon föddes i Kåge 1934, men växte sedan fyraårsåldern upp i Skellefteå. Pappa Viktor Lindfors drev busstrafiken i Kågedalen. Berit och storasyster Margareta åkte ofta med på motorhuven invid förarplatsen. Mamma Gretas intellektuella intressen och socialdemokratiska övertygelse öppnade bland annat vägen för Viktor till att bli en av sin generations tongivande gestalter i lokalpolitiken. Redan som barn upptäckte Berit talanger som hon fortsatte att odla som vuxen – som körsångare och sångsolist, och med måleri i olja, på äldre dagar ikonmåleri i grekisk-ortodox tradition. Berit utbildade sig till sjuksköterska vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala i mitten av 1950-talet. Lejonparten av sitt yrkesliv var hon skolsköterska, den längsta perioden vid Östra gymnasiet i Umeå. 1956 gifte sig Berit med André Östlund. Hans arbete som präst i Svenska kyrkan fick parets bostadsort att skifta – bland annat Köping, Korpilombolo, Granö (Vindeln), Jörn, Umeå. Men Skellefteå förblev hemstaden. Där bodde de ett par perioder på 1960- och 70-talen och dit återvände de efter Berits pensionering 1998. Sommarstugan vid Kågefjärdens norra strand var en fast punkt sedan 70-talets start. Berit och André hade tre barn, Hanna, Mikael och David. De fick växa upp i ett hem präglat av trygghet och livsglädje, där den påfallande varma relationen mellan föräldrarna inte minst präglades av bådas humor och närhet till skratt. Den villkorslösa kärlek och omsorg som alltid mötte alla tre barnen – och så småningom sex barnbarn – blev som allra tydligast när sonen Mikael i många år kämpade med en svår variant av bipolär sjukdom. Hans död 1998 blev livets svåraste prövning.
Trots förlusten av André 2019 blev Berit de sista åren något av en levnadskonstnär – upptagen av livets glädjeämnen, stunder i solen på balkongen och promenader längs älven, men föga intresserad av sådant som hade kunnat tynga. Denna hållning vilade på den trygga kristna tro som följt henne genom livet. De sista veckorna i livet tillbringade hon med Hanna och David vid sin sida – ett vackert avsked för alla tre. Anhöriga och vänner kommer att minnas henne med stor tacksamhet och glädje.