Klimatet: Antalet bilar ökar – men kossorna får skulden

Då och då hör man någon avge klimatlöftet om att sluta äta kött och mejeriprodukter. Det är då kons förmenta utsläpp som skulle vara orsaken, och de utsläppen beskrevs nyligen som "ett vedertaget faktum".

Märkligt att korna får stå till svars för klimatförändringen, menar skribenten.

Märkligt att korna får stå till svars för klimatförändringen, menar skribenten.

Foto: Adam Ihse/TT

Insändare2021-04-11 17:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ett vedertaget faktum eller sanning är per definition vare sig en sanning eller ett faktum, utan bara en uppfattning som många anslutit sig till. Världshistorien är full av reviderade "vedertagna faktum", för att vi i dag vet bättre. Faktum är att kon och andra idisslare fanns på jorden i enorma mängder redan innan människan anlände för 200 000 år sedan, men det var först för 15 år sedan som någon lanserade teorin om att just kon av alla idisslare står för en negativ klimatpåverkan. 

Faktum är också att under dessa femton år har kons påstådda klimatpåverkan varierat mellan 50 och 5 procent av alla utsläpp, vilket kanske mer visar på att "vedertaget faktum" mest liknar en dålig gissning. Trovärdigheten och rimligheten i siffrorna blir ännu mindre om man betänker det faktum att vår tama ko varit i människans tjänst i över 10 000 år, men att hon trots alla dessa år inte har lyckats förstöra jorden. Ett påstått "vedertaget faktum" motsägs alltså av det faktum att det faktiskt finns ett facit.

Faktum är att kons metanutsläpp ingår i en biologisk cyklisk process (kretslopp) som med fotosyntesens hjälp skapar nytt gräs – som för oss är oätbart, men med kons unika gåvor blir till högvärdiga livsmedel som mjölk och kött. Med konstant antal kor är kons klimatpåverkan noll. Ett oomtvistligt faktum är också att kon varken borrat efter olja eller brutit kol. Faktum är också att antalet kor i Sverige minskat från 1,9 miljoner 1932 till dagens 500 000, medan bilantalet under samma tid ökat från cirka 100 000 till nästan fem miljoner – men kon skulle alltså vara problemet. 

För egen del lovar jag att även i fortsättningen äta lokalproducerade kött- och mejeriprodukter, för faktum är att – utan husdjur fungerar inte ett jordbruk på vår breddgrad. Flertalet kommuner har ett ambitiöst tillväxtmål, men faktum är att – utan en ökad lokal livsmedelsproduktion och högre självförsörjningsgrad är inte tillväxten hållbar. Faktum är att – Västerbotten blir vad vi äter och jag lovar att även i fortsättningen äta så att vi har ett vackert och varierat landskap, skapat och tuktat av husdjur och bönder.

Faktum är att – någon landsbygd någonstans kommer alltid att försörja oss, så varför inte vår egen?

Arne Lindström, Röbäck