Läste Christina Ohlssons insändare i Norran den 29 oktober om orättvisan i att förändra elprisområdena – jag instämmer helt. Vi har så länge jag kan minnas försett södra Sverige med råvaror, el från vatten och numera vindkraft samt malm och skog. Men vad har vi fått tillbaka? Ja, man anser oss som stödområde.
När man tänker sig att bygga ut elnätet från Norrland har man inte riktigt klart för sig vad som är i kommande, att norrlandslänens industrier expanderar kraftigt och troligen behöver all den el som vi kan producera. Detta har man nog inte kännedom om. Om man ska förse södra Sverige med el bör man nog tänka om ur flera aspekter. Bygg vindkraftverk där elen behövs, det bör bli billigare än om man ska transportera elen 150 mil, avsett anläggningskostnader och transportförluster.
Att elen är billigare där den produceras och dyrare där den används är för mig ett icke professionellt uttalande med tanke på temperatur, avstånd, övergång till ickefossila transportmedel och var industrier är etablerade. Att vi har mindre befolkningstäthet i Norrland ska väl inte behöva betyda att vi ska ha lägre standard än södra Sverige. Vi har i Norrland dessutom i alla tider haft större kostnader för det mesta: transporter och kallt väder – och ska vi gå på evenemang ska vi för dyra pengar ta oss till Stockholm.
Mats Nilsson, genuin norrlänning