För tvÄ Är sedan omhÀndertogs fem barn i södra Sverige av socialtjÀnsten efter att bÄde Skatteverket och skolchefen i familjens kommun reagerat pÄ att nÄgot inte stod rÀtt till.
Enligt de vuxna bodde familjen huvudsakligen utomlands dÀr förÀldrarna arbetade och barnen var inskrivna pÄ en amerikansk skola.
NÀr myndigheterna började nysta framkom det att barnen saknade pass, förÀldrarna var sjukskrivna och att familjen i sjÀlva verket levt pÄ bidrag i flera Är.
Barnen hade inte satt sin fot i skolan.
Familjen levde i misÀr och var helt isolerade frÄn omvÀrlden, instÀngda i ett hus omgivet av taggtrÄd. NÀr myndigheterna ingrep upptÀckte de att flera av barnen saknade grundlÀggande fÀrdigheter som att gÄ pÄ toaletten och Àta sjÀlva.
VanvĂ„rden de utsatts för hade Ă€ven resulterat i en rad skador. SĂ„vĂ€l fysiska som psykiska. En dom i kammarrĂ€tten frĂ„n vintern 2018 slĂ„r fast att förĂ€ldrarna genom sitt agerande hade âskadat och hindrat barnens utvecklingâ.
Tre av barnen Àr i dag fortfarande omyndiga och bor i familjehem.
VÀgen tillbaka Àr lÄng och de kanske aldrig nÄr Ànda fram. Efter allt de har tvingats genomlida skulle man kunna tro att de skulle skyddas frÄn förövarna och ges lugn och ro.
Men inte. GÄng pÄ gÄng har förÀldrarna överklagat omhÀndertagandet och försökt fÄ utökat umgÀnge, senast bara för nÄgra veckor sedan.
Varje ny process innebÀr nya samtal, nya frÄgor och ny oro.
Barnen har i en dom frĂ„n i vĂ„ras uttryckt rĂ€dsla för att tvingas flytta hem. ĂndĂ„ tvingas de ha kontakt.
Hösten 2018 inleddes Àven en brottsutredning mot förÀldrarna. Men förundersökningen lades ned utan att barnen hörts.
I vÄras inkom en begÀran om överprövning och vice överÄklagare Eva-Marie Persson vid Äklagarmyndighetens utvecklingscentrum sa till Sveriges radio (8/4) att det finns anledning att inleda en förundersökning om olaga frihetsberövande och olaga tvÄng. Hon Àndrade ocksÄ polisens ursprungliga brottsrubricering frÄn vÄllande till kroppsskada till misshandel.
Gott sÄ. Men Àn sÄ lÀnge har förÀldrarna inte Ätalats. De Àr fria att fortsÀtta överklaga och krÀva att fÄ trÀffa sina offer.
Barnen Àr i sin tur i princip helt rÀttslösa.
Ystadsfallet Ă€r Ă€nnu ett exempel pĂ„ hur oskyddade barn Ă€r i vĂ„rt land och hur stark förĂ€ldrarĂ€tten Ă€r â Ă€ven om du utsatt ditt barn för de mest vedervĂ€rdiga saker kan du komma undan och dĂ€rtill fĂ„ behĂ„lla dina rĂ€ttigheter som mamma eller pappa.
Hade nÄgon isolerat en annan vuxen under flera Är, utsatt denne för svÀlt och misshandel hade det högst troligt sett annorlunda ut.
Ystadsfallet visar ocksÄ pÄ hur stort behovet Àr av nya regler som sÀtter grÀnser för hur ofta och mycket förÀldrar till omhÀndertagna barn bör tillÄtas överklaga myndighetsbeslut.
RÀttssÀkerhet Àr viktigt men ocksÄ att barn som farit illa tillÄts att kÀnna sig trygga.
Kanske viktigast av allt Àr att man inför krav pÄ att de jurister och domare som hanterar barnÀrenden har genomgÄtt en sÀrskild utbildning och bedömts vara lÀmpliga.
Tills det blir verklighet finns ingen likhet inför lagen. Inte för barn till mÀnniskor som aldrig borde blivit förÀldrar.